- Project Runeberg -  Axel Fersen och Marie Antoinette. Historisk romantisk skildring /
288

(1880) [MARC] Author: Sara Pfeiffer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tretiosjette kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

— Ers majestät, drottningen af Frankrike är fortfarande i Versailles.

— I Versailles! upprepade konungen, och i hans lifliga ansigte skönjdes bestörtning.

— Hon nekade att fly, när hon icke kunde medföra sin gemål och sina barn.

— Marie Antoinette är förlorad! Hon är en storsinnad qvinna; men hon är utan räddning förlorad.

Konungen sjönk maktlös ner mot hufvudkudden; men efter några sekunder återvann han sin spänstighet och tillade lifligt: — Hvarpå tänka då Europas konungar? Förstå de då icke, att revolutionens smitta allt mera skall gripa omkring sig. Det är en pest, hvilken kommer likasom flygande med vinden och som hotar hvarje dynasti. För sent skall man förstå nödvändigheten af att undertrycka detta folkvälde. Åh, att Marie Antoinette icke är fri! Hon känner faran och fattar den i hela dess vidd; hon hade öppnat de blindas ögon och de skulle ha sett afgrunden, hvari de nu förr eller senare komma att störta.

— Ja, fortfor han, revolutionens fara skall ligga som glödande kol under askan, tills den en dag bryter ut i vådeld, som skall förtära hvarje monarkiskt styrelsesätt. Marie Antoinette är förlorad och strömmar af blod skola flyta, icke för dynastiernas upprätthållande, utan för folkväldets befästande.

Konungens ansigte, som färgats af en lätt rodnad, fick nu plötsligen marmorns blekhet. Åh, att jag skall vara fängslad så här, sade han, jag skulle... han afbröt sig sjelf med ett leende och tillade efter några ögonblicks tystnad: — Tack för ert nit, herr Markman, för er alltid visade trohet! Lefver

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 15:42:43 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/psfersen/0288.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free