Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ARVED (med yttersta förvåning.")
I alla Helgon9 namn! — Ser jag väl rätt?
Är det en trollgestalt, som tagit an
den ädle Sigurds skepnad, att förblända
min svaga syn och sätta nidings-stämpeln
uppå ett ärligt namn? — Är det han sjelf,
af lasten, eller kanske nöden, drifven
till brott?
SIGURD {dystert).
Han har förfärligt höga bräddar,
min olyckskalk, som sekellångsamt fylls.
ARVED.
För allt hvad heligt är, låt slöjan falla
från edert ödes mörka hemlighet I
Att ni oskyldig är, jag ännu hoppas;
men visshet fordras —–––––––-
SIGURD.
Hvad skall jag väl säga,
då till min redlighet du misstro hyser?
ARVED.
O, blicka ej så vildt! — Förlåt de ord
mitt tjenstenit lät, obevakadt, halka
från tungan i bestörtningens minut.
Men också, hvarför smyger ni förklädd
på ställen der ni eger gamla vänner,
dem tidens ondska tvingar, att på vakt
mot öfverrumpling vara? Ni har lidit
af marskens högmod, och hvem vet hvart hämnden
ett hjerta föra kan, som ännu blöder — — —?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
