Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
som tillhör ungdomslifvet? — Ja, mitt barn
visst något är, som i din lycka fattas?
HERTIGINNAN fkastar sig i sin fars
armar).
Förskona mig ifrån bekännelse!
MARSKEN.
Jag har då gissat rätt. En hemlig sorg
ditt sinne trycker, och jag måste fordra
att taga del i den. Ät mig du kan
förtro dig.
HERTIGINNAN (bedjande).
Fader, hvad skall jag väl yppa?
Nej, Nej! — Jag bör ej. — Låt mig tiga fä!
MARSKEN.
Dertill du redan har för mycket sagt.
Jag ingenting, i otid, skall förråda.
HERTIGINNAN.
Så mottag mitt förtroende. Jag ser
ej min gemål med samma ömhet nalkas
mig nu som förr. Det gör mig ondt; men klaga
jag icke vågar, fastän hjertat svider.
Uppå mitt hufvud satt ej Furstekronan,
då han steg ned till mig. Han lyfte upp
den adeliga jungfrun utur stoftet,
skall verlden kanske säga, derför må
hon, ödmjuk, samla hvarje gunstens solgrand,
som Konungssonens nyck vill henne skänka.
Väl vet jag, att förtjenstep ej i arf
till barnen går; men kan dock icke glömma,
att jag är Thorkel Knutssons dotter––––––
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
