Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
WALDEMAR (■qv avhåller henne).
Säg, är den mildhet som uti ditt öga
sig återspeglar, säker borgen för,
att kärlekslågan från din första ungdom
ej åter flammat upp? Mitt lugn beror
på svaret som du ger; men var uppriktig.
HERTIGINNAN.
Om qvinnans första kärlek ädel varit,
slår sveket aldrig rot i hennes hjerta
och lidelsen, hur brinnande den är,
för pligtens kalla andedrägt förkolnar.
Lik murgrönsplantan, ryckt ur dalens sköt,
att famna Riddarborgens höga murar,
med ömhet qvinnan vid den man sig fäster,
som himlen henne till ett stöd beskärt.
Blott som en bror’ jag förr dig älskat — —
HERTIG WALDEMAR fmed fasa).
Tig!
Nämn ej det ordet. — Mördarn Kain det sade,
och ifrån afgrundsandens egen mund
jag också hört det fasansfulla ljudet.
HERTIGINNAN.
Hvad har jag felat, att du vredgas så?
förklara dig!
HERTIG WALDEMAR.
Kristina, fordra icko
ett offer, som min värdighet bör vägra;
ty jag är Furste — —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
