Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ANSHELM.
Det skall vara
Kristinas fosterbror, den unge Sigurd,
som utaf mig och många troddes dod,
men döljer sig på slottet.
BRUNKE (för sig sjelf.)
Gud ske lof!
Jag andas åter. — (Bögt) Om den mannen hörde
jag aldrig något ord. Det Ur en saga,
af hämnden eller hatet sammansatt;
dock, det förstår ni bättre. Sök att rädda,
som ni har sagt, det höga parets rykte,
och räkna på min hjelp om så behöfs.
(för sig sjelf ♦ det han lemnar Scenen.)
Nu är det tid att stormen modigt våga.
(Går skyndsamt, utan att märka den rörelse Arved gör,
för att komma till tals med honom.)
TJuguandra Scenen.
DE FÖRRE atom BRUNKE.
ANSHELM (för sig sjelf.)
Jag tror, herr Lurifax, du blef förlägen?
Det skall ej glömmas; men nu måste jag
ta Arved i förhör.
CHögt till Arved, som, jemte Sigurd, vill gå.)
Min käre Hauptman!
Låt honom gå i fred. Jag svara vill
för Riddaren. Han har ej tid att dröja.
ARVED.
Tack för er godhet, Pater, men jag vet,
i sanning, ej hvarpå ert anbud syftar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
