Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ann’ aldrig i mitt hjerta. Hvad personligt
jag lidit har, må glömmas; men förgata,
hur’ Påfven hånas, kyrkolagen trottsas,
det kan — det får jag ej. Från Rom och hit
gå icke hvardagsbud. En magt bör finnas,
en arm, som utför har hvad Gud befaller.
Den stund jag Sverges Erkebiskop blef,
jag svor att strida för det ratta, — sanna;
ej blott mot folket, mot de stora afven.
Ar flyktat han, som nogsamt kunna vittna,
hur jag förmanat, varnat, tåligt väntat
på bättring, men förgäfves; och då nu
han fyllt sitt syndamått, den stolte Marsken,
jag måste gå till doms i Påfvens namn.
Här ingen fråga är om verdslig magt;
den må han ega, blott han kyrkan lemnar
hvad hon har rätt att fordra och bekänner
de fel, han i sitt öfvermod begått.
Att af hans synd ni drabbas, gör mig ondt;
ty ni var bakom ljuset förd, er blick
blef mörk igenom kärlekens förtrollning.
Kristina —
HERTIG WALDEMAR.
Säg ej mer! Jag fått min maka
af Prestens hand, och evigt är hon min.
ANSHELM.
Ni har ju hört att hon sin löfte brutit,
satt fläckar på er Ridderliga ära;
säg, vill ni ock, att verlden skall dem se?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
