Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ERKEBISKOPEN.
Min Prins!
Att fria tyglar ge åt lidelsen,
det vore blott att olyckan förvärra.
Hör mina ord! Med lugn Er öfvertyga
om sammanhanget, för att rättvist handla.
Är hon oskyldig, vill jag allt försöka
att få dispensationen rigtigt erkänd;
men är hon skyldig, hvarför sjelf Er straffa?
Att från Er Furstethron till jorden störtas
betäckt af blygd, för bruten kyrkolag,
det är hvad hon bör lida! — Eder skymf
skall sedan rentvås i förförarns blod
och evig natt hans kärlekshandel hölja.
HERTIG WALDEMAR.
Om sådant offer himlen af mig fordrar
och ni dess verktyg är, så låt det ske;
men snart, ty ovisshetens grymma plåga
mitt väsen, likt ett dödligt gift, förtär.
(Hertig Waldemar ock Brunke gå.)
Fjerde Scenen.
ERKEBISKOPEN.
Det gjorde verkan. Så är krigaren
beskaffad; Kyrkans magt han hyllar blott,
här viljan stänges utaf tempelmuren
och svärdet uti vapenhuset hänger.
Men svärdet — äfven i en Furstes hand —
sin egg förlora bör, mot biskopsstafven;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
