Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Om förhållandet mellan psykiatri och hjärnanatomi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
3
vägen för undersökningen af det centrala nervsystemet, hafva
äfven i senare tid varit ägnade att befästa alla slags missupp-
fattningar. Gcdeni åsikt, att hjärnan i sina ventriklar afsönd-
rade lifsandarne och genom arterema fördelade dem till öfriga
delar af kroppen, hade anhängare långt in i nyare tid. I
öfverensstämmelse med en rådande metafysisk uppfattning om
själen såsom en enhetlig substans sökte man dess säte i en
begränsad del af det centrala nervsystemet. Kartesius utpekade
som själens organ glandula pinealis, enär denna var belägen
öfver den kanal, genom hvilken lifsandarne i de främre hjärn-
hålorna kommunicerade med lifsandarne i den bakre, och så-
lunda genom de minsta rörelser förmådde inverka på dessa
lifsandar; Sömmerincj, Kctnfs samtida, ansåg däremot att man
måste söka själens säte i den vätska, som utfyller hjärnven-
triklarne, enär alla kroppens nerver där förmodades hafva sina
ändpunkter. På detta naiva sätt tänkte man sig ännu mot
slutet af adertonde seklet förhållandet mellan kropp och själ.
Läran om temperamenten var ju ock en viktig faktor i denna
tids psykologi, och i öfverensstämmelse härmed förlade man
böjelser och affekter till blodet, till bröst och underlifsorga-
nen, de sympatiska ganglierna m. m.
Frans Josef Gäll bör otvifvelaktigt betecknas som ban-
brytare för en riktigare uppfattning om hjärnans fysiologi. Han
var den förste*, som fullt uppskattade hjärnhemisferernas, sär-
skildt hjärnvindlarnes betydelse för det högre själslifvet. Äfven
som psykolog betecknar han ett framsteg. Han bröt med den
metafysiska uppfattningen om själens enhet, och han lärde att
själslifvets grundkrafter (forces fondamentales), de speciella anlagen
och drifterna, hade sina betingelser i bestämda organ i hjärnbar-
ken. I sin uppfattning om sinnessjukdomarnas substrat är han
före sin tid. Han polemiserar härom med sin samtida Pinel och
bestrider den gängse uppfattningen, att sinnessjukdomarnes säte
vore att söka i magen, lefvern och andra invärtes organ. Att
här ingå på Galls organologi eller, som den senare kallades,
frenologien faller utom ramen för dagens föreläsning, jag vill
blott nämna att en så framstående neurolog i våra dagar som
Möbius med stor entusiasm uppträdt för att åt Gall och hans
* Professor G. Santesson har, sedan här publicerade föredrag-
hållits, gjort mig uppmärksam därpå, att vår store landsman Emanuel
Siceclenborg redan 1734, alltså långt före Gall, förlägger den psykiska
verksamhetens säte till stora hjärnans bark. Då så otvifvelaktigt varit
förhållandet (se prof. Santessons intressanta meddelanden i Hygieä 1902,
1903), beder jag härmed utau ändring af mitt föredrags ordalydelse få
på detta sätt beriktiga uppgiften om Galls prioritet i berörda afseeude.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
