Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
14
Men ingen mänsklig varelse fans här. Och hvem
kunde det väl vara, som i denna skogsbygd lefde ott så
idylliskt lif? Yar det knn hända ett gammalt snille —
mätt af lifvets vedervärdigheter, som här hade beslutit
att i lugn framlefva Bina återstående dagar? Nej, det
kunde det icke vara, ty sången vitnade om någonting helt
annat. Under det jag så stod och filosofera ’le för mig själf,
trädde jag närmare bokhyllan, och innan jag vi6st.e ett ord
af, hade jag till och med en bok i min hand. På första
bladet stod: ’’Tillhörig Pehr Thomasson". "Aha! tänkte jag,
nu är gåtan löst; således den poetiske bonddrängen. Det
skall bli rätt intressant att få göra hans bekantskap, för
att utröna, hvad karlen går och gäller för, om han u. b.
antingen är fågel eller fisk." — På grund häraf beslöt jag att
stanna kvar. Det dröjde icke häller länge, förr än en
liflig yngling kom raskt gående vägen utför, sjungande på
en visa. De hvita skjortärmarne afstucko ganska bjärt mot den •
blå vadmalsvästen, som hängde öppet fladdrande för vinden,
och i de regelbundna dragen af hans solbrända ansigte låg
ijå-goDting intagande, som vid första påseendet fängslade min
uppmärksamhet. Framkommen till ställdt, blef han ganska
öfverraskad af min närvaro, hvilken jag försökte ursäkta
så godt jag kunde. Snart blefvo vi närmare bekanta, och
i följd däraf öppnade jag med honom en lifligare
konversation, under hvilken jag genast fann sanningen af de ordeu:
"Man upptäckor hoa honom åtminstone disjecla membra
poëUe". — Det är nästan otroligt till hvad grad denne
unge man har förmått bilda sig själf. I vår svenska och
danska lileratur är han fullkomligt hemmastadd och kan
utan svårighet deklamera de bästa skaldeverk utantill.
Ännu längre hade vi å ömse sidor önskat forisätta vårt
samtalsämne, mon hans arbetstimme slog, och tiden medgaf
ingen fortsättning. Till afsked tryckte jag därför hans
hand och vandrade glad min väg, ganska stolt öfver att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
