Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En relikt från tertiärtiden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
en träffade varandra — detta bör man lägga märke
till — kom han spatserande in i mitt liv vid en
tidpunkt, då jag trodde, att jag var tusen miles från
civilisationens yttersta vaktpost. Och då jag såg hans
ansikte, det första mänskliga ansikte, som jag hade sett
på många, långa månader, kunde jag ha sprungit upp
och tryckt honom till mitt bröst — jag, som annars
icke brukar visa mina känslor — om han inte hade
sett ut, som om han ansåg sitt besök som det
naturligaste i världen. Han kom bara helt enkelt klivande
fram till mitt lägerbål, sade goddag, så som det är
skick och bruk mellan män på mera trafikerade
router, kastade mina snöskor åt éna sidan och ett par
hundar åt den andra och gjorde på detta sätt plats för
sig själv vid elden. Han sa att han bara kommit för att
få låna en smula soda och se, om jag hade någon
anständig tobak. Så drog han fram en ålderstigen pipa,
stoppade den med största omsorg, och utan att så
mycket som fråga om lov tömde han hälften av tobaken
i min tobakspung över i sin. Jo, det var en mycket
bra tobak. Han suckade tillfredsställd, liksom den
som har ro i sinnet, och njöt av röken från de
glödande, krusade tobaksbladen, så att det gjorde mig,
gamle rökare, gott att se på honom.
Var han jägare? Guldgrävare? Pälsjägare? Han
ryckte på skuldrorna — nej, han drev bara lite om-
7
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
