Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En relikt från tertiärtiden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det tog mig hela två månader, men jag uppnådde
vad jag ville. Och det var inte roligt. Åter och åter
jagade jag honom runt dalen, och jag höll mig innanför
honom, åt salt kött och bär medan jag sprang och fick
mig emellanåt en liten lur. Naturligtvis fanns det
stunder, då han blev alldeles utom sig och vände sig
mot mig. Så styrde jag mot sumpmarkerna invid
vattendraget, och där låg jag och förbannade honom
och hans förfäder och sa, att han kunde ju anfalla,
om han vågade. Men han var för klok till att våga
sig ut på sumpmark. En gång klämde han in mig
emot bergväggen, och jag kröp undan till en djup
klyfta och väntade. Varje gång han sökte efter mig
med sin snabel, så bearbetade jag honom med yxan,
tills han drog sig tillbaka, tjutande och skrikande så
att mina trumhinnor höll på att sprängas. Han var
alldeles vild. Han visste att han både hade mig och
inte hade mig fast, och det gjorde honom fullkomligt
rasande. Men han var inte dum, det måste jag säga!
Han visste att han var säker, så länge jag blev kvar
i klyftan, och han bestämde sig för att ställa om, att
jag stannade där. Och han gjorde förbaskat rätt i det,
men han hade inte tagit födan med i beräkningen. Det
fanns varken mat eller vatten i närheten av den, så det
säger sig själv, att han inte kunde hålla ställningen.
Han kunde bli stående framför öppningen i flera tim-
21
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
