Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - På tro och loven
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Billebedams bortgång, genom att stapla upp de smutsiga
tallrikarna på bordet ovanpå varandra och sedan trumma
med sina knogar på den lediga platsen. Hutchinson
putsade det osande ljuset och gned tankfullt bort sotet
från veken mellan tummen och pekfingret.
— För pocker, jag skulle önska, att vi bägge två
kunde resa hem! utbrast han plötsligt. Då vore
allting klart.
Pentfield såg på honom med en mörk blick.
— Ja, om du inte vore så förbannat halstarrig, så
skulle det ju nu under alla omständigheter ha varit
klarat. Allt, vad du har att göra, är att se till att bli
färdig och ge dig av. Jag ska nog se efter
alltsam-man, och nästa år kan jag resa hem.
— Varför skulle jag resa? Jag har ju ingen som
väntar på mig . . .
— Jo, dina föräldrar, sade Pentfield hårt.
— . . . som du har, fortsatte Hutchinson. En
flicka, menar jag — det vet du mycket väl.
Pentfield ryckte på axlarna och sade med butter
uppsyn:
— Hon kan vänta.
— Men hon har väntat i två år nu.
— Och ett år till kan väl inte göra henne så
gammal, att man inte känner igen henne.
— Det blir tre hela år. Tänk på det, min vän, tre
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
