Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 24, Eldorado
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Jag tror vi tar oss en omgång till, hickade Ans
Handerson, med ett mycket listigt försök att skjuta
upp diskussionen till en mera läglig tidpunkt.
Och för att framskynda denna lägligare tidpunkt
började hans stoftpung att företa en lång rad
vandringar från byxfickan till vågen och tillbaka igen.
Bill och Kirik var mycket tillbakadragna, men till sist
började hans övertalningar att ha önskad verkan.
Varpå han blev försiktig och drog Bidwell avsides. Han
var mycket osäker på benen och klamrade sig fast vid
Bidwell för att få stöd, medan han frågade:
— De är all right, de där männen, du tro, de är
all right, va?
— Naturligtvis! svarade Bidwell med stor värme.
Jag har känt dem i många år. Gamla guldgrävare.
När de sälja en lott, så sälja de en lott, och inte ett
luftslott.
— Jag tro, jag köpa, förklarade Ans Handerson
och vacklade tillbaka till de bägge männen.
Men nu hade där kommit fart i hans drömmar, och
han förklarade, att han antingen skulle ha hela lotten
eller ingenting alls. Det gjorde Hootchinoo Bill
mycket ledsen. Han höll ett långt föredrag om, hur
"glupska" chechaquos och svenskar var, och ett par gånger
slumrade han in mitt i det hela, hans röst dog bort
med ett gurglande ljud, och hans huvud sjönk ned mot
108
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
