Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lit-lits giftermål
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och att det var hans plikt som fader att begära sin
dotter tillbaka.
— Ty nu är jag en god kristen* sade Snettishane till
sist, och jag vill att min dotter skall komma till himlen.
Föreståndarens svar var kort och inte att misstaga sig
på, ty han anmodade sin svärfar att resa till de
himmelska antipoderna, och med ett grepp i nacken, där
ullfilten var vidast, hjälpte han honom ett stycke på
väg — det vill säga bort till dörren.
Men Snettishane smög sig in köksvägen och
träffade Lit-lit ensam i det stora vardagsrummet i fortet.
— Du sov kanske över dig i natt, då jag kallade
på dig från flodstranden, började han med mörk blick.
— Nej, jag var vaken och hörde det också mycket
bra, sade hon, och fastän hennes hjärta bultade som
orn hon skulle kvävas, fortsatte hon lugnt. Och natten
innan var jag också vaken och hörde dig. och natten
innan också.
Och därpå — ... ty hon var mycket lycklig och
rädd för att mista denna lycka — kastade hon sig ut
i ett självständigt, flammande försvar för kvinnans
rättigheter — det första kvinnosaksföredrag, som hållits
ovanför femtiotredje breddgraden.
Men hon talade för döva öron, ty Snettishane befann
sig fortfarande i medeltiden. Då hon höll upp för att
draga andan, sade han hotande:
163
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
