Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bastard
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nären för att prata bort en stund, och de ville nu
gemensamt ta itu med att lappa ifrop Leclere.
— Merci non, sade han. Ni först hjälpa hunden.
Dö ... non! Det inte vara bra. Därför att jag knäcka
honom först. Därför han icke dö!
Läkaren kallade det en märkvärdighet och
missionären ett mirakel, att Leclere överhuvudtaget kom sig;
men han var så medtagen, att febern, då våren kom,
åter fick tag i honom, så att han åter måste hålla sig i
sängen. Bastard hade varit ännu värre tilltygad, men
hans sega livskraft gjorde sig också här gällande; hans
bakben växte ihop, och alla hans organ läktes medan
han i flera veckors tid låg utspänd på golvet. Och då
Leclere äntligen hade börjat att komma sig och gulblek
och kraftlös satt och solade sig i dörren, så hade
Bastard återvunnit herraväldet över sina egna och hade
inte blott underkuvat sitt gamla spann utan också alla
missionärens hundar.
Han rörde inte en muskel, och inte ett hår reste
sig på hans kropp, då Leclere första gången, stödd på
missionärens arm, vacklade ut ur huset och långsamt,
med oändlig försiktighet, sjönk ned på den trebenta
stolen.
— Bon! sade han. Bon! Den goda solen! Och han
sträckte fram sina magra händer och badade dem i
det varma ljuset.
179
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
