Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Jees Ucks historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
så mottog han henne med köld och tillbakadragenhet,
som både förbluffade och eggade henne och som hon
kände sig övertygad om icke var allvarligt menad.
Men oftare skedde det, att han ej vågade tänka, och
då gick allt bra, och där var både småleenden och
skratt. Och Amos Pentley, som satt och hostade ihåligt
eller flämtade som en fisk på land, såg hånande på.
Han, som älskade livet, kunde inte leva, och det skar
honom in i själen, att andra skulle vara i stånd att
göra det. Och därför hatade han Bonner, som var så
outsägligt levande, och vars ögon lyste av glädje vid
åsynen av Jees Uck. Vad Amos beträffar var bara
tanken på den unga flickan tillräckligt att sända
blodet genom hans ådror med en sådan våldsamhet, att
han hotades av blodstörtning.
För Jees Uck, med hennes enkla naturliga
uppfattning, vars tankeverksamhet var så primitiv och som
var ovan att förstå livets finare nyanser, var Amos
Pentley som en öppen bok. Hon varnade Bonner med
några få rättframma ord, men hans mera upphöjda
och invecklade uppfattning om tillvaron gjorde att
hans blick var mindre klar än hennes, och han
skrattade åt hennes tydliga oro. För honom var Amos en
stackars eländig usling, en bottenolycklig fan som
gick på gravens rand, och Bonner, som själv hade lidit
mycket, hade lätt för att förlåta mycket.
På tro och loven —14 90Q
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
