Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Jees Ucks historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
anfall var över. Då reste han sig mödosamt upp på
armbågen.
— Hör på, Jees Uck! sade han mycket långsamt,
som om han visste att han måste skynda sig och ändå
var rädd för att göra det. Gör som jag säger. Stanna
hos mig, men rör mig inte. Jag måste vara mycket
stilla, men du får inte gå din väg. Han bet tänderna
samman, och hans ansikte var alldeles förvridet av
den plåga, som var förelöparen till ett nytt anfall, men
han stred manligt för att inte duka under för
smärtorna. — Du får inte gå din väg. Och du får inte
heller låta Amos gå sin väg. Förstår du, Amos skall
stanna här.
Hon nickade, och han skakades av det ena
krampanfallet efter det andra, anfall, vilka dock
småningom avtog i styrka och blev mindre våldsamma och
återkom alltmera sällan. Jees Uck vek inte från hans
sida, men hon kom ihåg hans order och vågade inte
* röra honom. En gång blev Amos orolig och gjorde
min att gå ut i köket, men han hejdades av en
flammande blick från hennes svarta ögon, och därefter
hördes inte ett ljud från honom, om man undantar
hans tunga, ansträngande andetag och hans ihåliga
hosta.
Bonner sov. Ljusglimten som betecknade den korta
dagen försvann. Amos tände lampan, medan kvinnan
212
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
