Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Jees Ucks historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hand till hennes vita — den ena illa medfaren av
arbete och barkad av piskskaft och paddelåror, den
andra så oberörd av arbete och mjuk som ett litet barns.
Men trots mjukheten och den synbarliga svagheten såg
Jees Uck i de blå ögonen samma makt som hon hade
sett i Neil Bonners och i Neil Bonners folks ögon.
— Nej, se, det är ju Jees Uck! sade Neil Bonner
då han kom in. Han sade det helt lugnt, nästan
gemytligt, men då han kom fram till henne och tog
bägge hennes händer i sina, såg han in i hennes ögon
med en bekymrad blick, som hon strax förstod.
— Goddag, Neil! sade hon. Du se mycket gott ut.
— Jag har det också utmärkt, Jees Uck! svarade
han muntert, medan han förstulet såg bort på Kitty
för att försöka utröna vad som hade försiggått mellan
dessa två. Och ändå kände han sin hustru för väl för
att vänta, att hon skulle låta märka något, även om det
värsta hade inträffat.
— Ja> jag kan inte säga, hur glad jag är att se
dig igen! fortsatte han. Vad har hänt? Har du funnit
en guldgruva? Och när kom du hit?
— Oo-a, jag komma in i dag, svarade hon, och
hennes röst antog rent instinktivt sin stams
strup-ljud. Jag inte finna guld, Neil. Du känna kapten
Markheim, Unalaska? Jag koka mat i hans husr lång
234
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
