18. Samhällelig planering av investeringsverksamheten. Hela kreditgivningen ordnas från samhälleliga synpunkter på sådant sätt, att produktionen planmässigt utvecklas efter behoven och alla produktiva resurser blir både fullständigt och effektivt utnyttjade. Sålunda inriktas riksbankens politik på detta ändamål. I samma syfte organiseras en omfattande statlig affärsbanksrörelse. Byggnads- och fastighets-krediten ledes av statliga kreditorgan. Jordbrukets offentliga och halvoffentliga kreditväsende bygges ut. Försäkringsväsendet förstatligas, dels för att åstadkomma erforderlig rationalisering dels för att vinna ökad offentlig kontroll över kapitalmarknaden. Investeringsverksamheten i stort ledes av ett offentligt samarbetsorgan, som representerar statlig, enskild och kooperativ företagsamhet. 19. Utrikeshandeln under samhällets ledning. Svensk medverkan i internationellt ekonomiskt samarbete. Under de första efterkrigsåren måste staten, som tidigare sagts, vara beredd att hjälpa till vid finansieringen av exporten och dessutom vaka över att vi får in svåråtkomliga råvaror. Detta förutsätter en ur enhetliga synpunkter bestämd statlig reglering av export och import. Även på längre sikt krävs en statlig medverkan i ledningen av utrikeshandeln. Icke minst gäller detta om arbetet att utveckla marknaden för svenska småindustrier. Både våra export- och importintressen kan i många fall bli bättre tillvaratagna, om de företrädes på ett mera enhetligt sätt än före kriget. På vissa områden torde gynnsammare importvillkor kunna erhållas. 22