visserligen försörjningsläget att efter hand förbättras. Men samtidigt kommer faran för omfattande arbetslöshet att ökas. Och detta av många skäl. Redan själva omställningen inom produktionen innebår sålunda avsevärda risker. På vissa områden kan man vänta ökad sysselsättning, men på andra håll kommer tillgången på arbete i stället att gå ned. Dessutom inträder en ökning i utbudet av arbetskraft i och med att inkallelserna upphör eller minskas. Tillgången på arbetskraft för civila uppgifter kommer då icke endast att vara större än nu utan även större än före kriget. Vid slutet av 1944 kommer nämligen folkmängden i arbetsför ålder (15—65 år) att ha ökats med åtminstone 84 000 personer jämfört med 1939.<footnote>Härvid har hänsyn icke tagits till den nedgång i dödligheten, som inträtt under de allra sista åren. Den verkliga siffran torde sålunda bli något högre.</footnote> Skulle kriget räcka längre, kommer vid övergången att framträda en ännu större ökning i den arbetsföra befolkningens storlek. Men den industriella sysselsättningsvolymen är för närvarande icke större utan i stället något mindre än före kriget — i varje fall om man bortser från småindustrin, om vars utveckling man icke vet så mycket. Om arbetslösheten icke skall stiga, måste det sålunda i samband med fredsomställningen bli en avsevärd ökning i det totala produktionsomfånget. Och man kan tillägga: även om tendensen till ökad produktion på vissa håll skulle bli avsevärt starkare än