Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Motivering - Krisrisken och prispolitiken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KRISRISKEN OCH PRISPOLITIKEN
Ett, första villkor för att sysselsättningsprogrammet skall
kunna genomföras är att det inte blir några våldsamma
förändringar i prisnivån av samma slag som efter förra
världskriget.
Efter vapenstilleståndet i november 1918 inträdde först
ett svagt prisfall. Därefter blev det en ny kraftig inflation,
som från och med slutet av 1920 följdes av ett våldsamt
allmänt prisfall, som fortsatte ända till 1924. Under denna
period sjönk levnadskostnaderna med drygt en tredjedel och
partipriserna med mer än hälften.
Sådana rörelser i prissystemet är synnerligen farliga. Under
de två första efterkrigsåren ledde omställningarna på
arbetsmarknaderna visserligen icke till någon mera omfattande
arbetslöshet. Tvärtom höll sig arbetslöshetsprocenten inom
fackföreningarna vid ungefär samma låga nivå som under
kriget eller vid c:a 5 procent. Men detta berodde delvis på
att den nya inflationen stimulerade en osund företagsamhet
och därmed på ett konstlat sätt hjälpte till med att hålla
sysselsättningen vid en hög nivå. När spekulationsvågen bröts
och priserna började falla, blev det i stället desto värre. Två
år efter krigets slut utsattes vårt land för en arbetslöshet
av större omfattning än någonsin förr. Och det ohejdade
prisfallet bidrog mycket starkt till att försvåra denna
arbetslöshetskris.
47
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
