Sovjetunionen. Om Ryssland efter kriget visar tendens att bryta sin handelspolitiska isolering, bör vi givetvis söka tillvarata de möjligheter, som härigenom kan yppa sig. Ju mångsidigare vår utrikeshandel sålunda blir, såväl i fråga om varusammansättning som länderfördelning, i desto högre grad bör vi kunna begränsa de risker, som sammanhänger med fluktuationerna på världsmarknaden. Denna strävan efter mångsidighet bör dock icke föranleda oss till att söka utveckla något omfattande system av direkta exportsubventioner annat än när detta sker för att bistå på grund av kriget nödställda nationer. Ty dels skulle en mera reguljär exportsubventionspolitik säkerligen väcka starkt motstånd hos andra länder, dels vill vi liksom hittills i huvudsak inrikta vår handelspolitik på att medverka till en effektiv internationell arbetsfördelning, så att de enskilda varorna väsentligen produceras i de länder, där de kan framställas till den lägsta kostnaden. Det kommer dock sannolikt att möta stora svårigheter att få till stånd en världshandel, som kan fungera på detta sätt. I varje fall är det föga troligt, att världshandeln inom den närmaste framtiden kommer att bli fri ens i den mening den var det före 1939. Det mest antagliga är i stället, att handeln mellan länderna åtminstone under några år framåt kommer att bli ingående reglerad genom nationella och internationella avtal, avseende icke endast de allmänna betingelserna för varuutbytet utan dessutom i viss utsträckning varuutbytets omfattning och sammansättning. Så länge varubristen består, blir en sådan ordning särskilt sannolik, eftersom det från de enskilda ländernas synpunkt kommer att fram 58