lösa skoarbetare skulle säkerligen göra samhället större nytta, om man gav dem tillfälle att fortsätta att producera skor, än om man erbjöd dem vägarbete långt ifrån hemorten. Det är inte i obegränsad utsträckning lönande för samhället att organisera mängder av nya tillfälliga arbetsplatser och skaffa arbetsredskap, arbetsbefäl och administrationspersonal till dem, när det finns fullt färdiga verkstäder med fullständig utrustning, som får stå tomma eller halvtomma. Den viktigaste uppgiften måste alltså bli att hålla det ordinarie näringslivet i full gång. Ökade offentliga investeringar blir visserligen till mycket god hjälp i en lågkonjunktur, eftersom de tjänar till att vidmakthålla efterfrågan på byggnadsmaterial och andra råvaror och till att motverka inkomstbortfall genom arbetslöshet. Men det är ändå nödvändigt att direkt söka inverka på företagsamheten inom hela näringslivet. Kan denna hållas på en hög nivå, så att arbetskraft och materiella produktionsmedel i full utsträckning blir tagna i anspråk för nyttiga produktiva uppgifter, blir det också inkomster åt alla, som vill medverka i produktionen. Då blir det också bättre avsättning. Företagsamheten blir mera lönande. Alla parter tjänar på att det blir fuli sysselsättning inom näringslivet. Men om också alla företagare har intresse av att det blir full sysselsättning, finns det absolut ingen garanti för att varje enskild företagare kommer att handla på sådant sätt, att det också blir full sysselsättning. För den enskilde företagaren ter sig ju saken tvärtom så, att efterfrågan på just hans produkter ingalunda ökas därigenom att han själv ökar sin produktion och anställer fler arbetare, som får ay- 70