på den långa arbetstiden i jordbruket. Och fortfarande är lantarbetarnas årsinkomster betydligt lägre än den genomsnittliga årsinkomsten för samtliga manliga industriarbetare — detta sagt med all reservation för svårigheten att exakt beräkna värdet av olika naturaförmåner. Den minimistandard, som skall förverkligas för befolkningen i dess helhet, måste självklart också komma dem, till del, som nu arbetar inom jordbruket. Detta måste vara jordbrukspolitikens huvudsyfte. För att målet skall kunna nås, erfordras ett produktionskraftigt och rationellt bedrivet inhemskt jordbruk såsom huvudleverantör av våra viktigaste livsmedelsråvaror; detta jordbruk bör icke ge sina utövare och arbetare lägre betalning än vad motsvarande slag av arbetskraft, inom övriga näringsgrenar, erhåller i ersättning. Dessutom måste sysselsättningen inom andra delar av näringslivet vara tillräckligt omfattande för att utkomst skall kunna beredas åt sådana jordbrukets företagare och afbetare, som måste hämta en del av sin bärgning från annat håll än jordbruket, eller som helt nödgas övergå till annan verksamhet. V id uppläggningen av denna jordbrukspolitik måste man beakta de mycket stora ekonomiska olikheterna inom jordbruket och de olika förutsättningar för lönsam drift, som finns inom olika typer av jordbruk. Av följande tabell framgår, hur brukningsdelarna och åkerarealen fördelar sig efter brukningsdelarnas storlek: 128