på att ge full lönsamhet åt familjejordbruken, d. v. s. åt de fullständiga rationellt bedrivna jordbruksföretagen. Därutöver måste socialpolitiskt motiverade regleringar genomföras för att ge ett erforderligt ytterligare skydd åt innehavare av ofullständiga jordbruk under övergångstiden, innan dessa småbrukare med otillräcklig tillgång till lönearbete kunnat erhålla fullständiga jordbruk eller blivit placerade i andra näringsgrenar. Jordbruksskyddet bör även avpassas efter behovet av nödig krigsberedskap. Härvid måste emellertid beaktas, att en effektiv krigsberedskap icke endast kan ta sikte på det fall, att Sverige i ett kommande krig bibehåller sin neutralitet men blir avspärrat, utan den måste dessutom avse den vida svårare eventualiteten, att vårt land blir direkt indraget i krig. Om södra Sverige blir krigsskådeplats, kan den återstående delen av landet icke tillgodogöra sig dess livsmedelsproduktion. I hela landet kommer jordbruket i händelse av krig att lida brist på arbetskraft och av många andra svårigheter, som kan äventyra livsmedelsförsörjningen, hur omfattande vår jordbruksproduktion än varit under fredstid. Vår livsmedelsberedskap vid krigsfall måste därför i avsevärd utsträckning baseras på omfattande lagerhållning; och lagren måste vara spridda över hela landet. De bör inbegripa spannmål, fodermedel, konstgödsel, oljefröer och andra viktiga lagringsdugliga varor. Som redan nämnts kommer jordbruksskyddet till en början liksom hittills att huvudsakligen ta formen av ett prisstöd. Det må emellertid noga övervägas, om icke detta prisstöd åtminstone till en del skall kunna gradvis ersättas med 139