dighet i ett samhälle av fria och likaberättigade medborgare. Det är i denna kritik av kapitalismen man har att söka det enande bandet, inte i de skiftande bilder av ett framtidssamhälle, som vid olika tider gjorts upp av företrädare för skilda socialistiska meningsriktningar. Denna kritik springer fram ur många rötter. En del av dem sträcker sig djupt ner under den jordmån, som bildas av det moderna pro-duktionsssättet, andra suger näring just ur de livsförhållanden, som skapats och alltjämt skapas av den pågående kapitalistiska utvecklingen. Angreppen mot klyvningen av fjlket i rika och fattiga, egendomsägare och egendomslösa är lika gamla som samhällets uppdelning i ekonomiska klasser. I vår tid tar de form av attacker mot en ekonomisk organisation, som gör klasskampen mellan kapitalister och lönarbetare till samhällets mest framträdande drag. Kritiken riktar sig mot den brist på trygghet, frihet och självständighet, som för folkets stora flertal blir en följd av ett mindretals alltjämt fortlevande ekonomiska privilegier. Men den riktar sig lika tydligt mot det slöseri med materiella och mänskliga tillgångar, som i de ekonomiska kriserna når sin höjdpunkt, men som även under relativt goda tider tar sig uttryck i att produktionsmedlen endast ofullständigt blir utnyttjade. Den socialistiska kritiken har alltid varit uppmärksam på olika former av slöseri vid oreglerad konkurrens, men den riktas med samma skärpa mot den kapitalistiska företagsamhetens strävan att genom sammanslutningar, som syftar till produktionsbegränsning och monopolistisk priskontroll, komma till rätta med den fria konkurrensens avigsidor. 183