Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Pehr Victor Göthes å Mamsell Anna Sophia Forssberg föröfwade mord
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
att ingen skulle komma in. Mamsell Almgren
frågade: "Får jag komma in, Sofie?" och hörde då
till sin förwåning en karlröst gifva henne ett
nekande svar. Som hon åter upprepade sin fråga, utan
att erhålla något swar af mamsell Forssberg,
började hon blifwa ängslig och, troende att någon
kanske brutit sig in i magasinet, sedan mamsell
Forssberg möjligtvis aflägsnat sig, skyndade hon till det
utåt husets gård liggande bodkammarfönstret för att
söka få reda på förhållandet. Der såg hon dock ej
något; hwadan hon begaf sig ut på Hornsgatan, för
att genom det åt denna gata wettande butikfönstret se
in i boden. Det var då hon warseblef Göthe, som,
när han såg sig upptäckt, genast tog till flykten.
Mamsell Almgren, som ögonblickligen skyndade
fram till husets bakport, belägen åt Repslagaregatan,
såg då mycket rigtigt den nyss obserwerade personen
springa denna gata framåt. Wid hennes rop: "Tag
fast tjufven!» eftersattes Göthe nästan genast af
skräddaregesällen Jonsson. Göthe, seende sig
wara förföljd, störtade sig in i Schönborgska huset,
sprang genom flera af dess gårdar, samt slutligen ut
genom en af husets åt Göthgatan till belägen port.
Der war det, som han fasttogs af fabrikör Spets
och plåtslagaregesällen Blomberg, hvilka jemte
tillstädeskommen polis, afförde honom till waktkontoret
wid Adolf Fredriks torg, hwarifrån han widare
forslades till andra gardets kasern. — För sitt
biträdande wid gripningen erhöll sedermera mamsell
Almgren 150, Jonsson 75 och Blomberg 50 rdr rmt.
Redan samma dag börjades förhören med
honom af herr polismästaren Ekströmer. Hvarken
under dessa förhör eller den med honom sedermera
inför krigsrätten företagna ransakning wisade han
någon ånger eller blygsel öfwer sitt förfärliga brott, nej,
han tillochmed önskade sig ej hafwa blifwit så hastigt
gripen, för att hafwa kunnat få hämnas på den
förut nämnde korporalen. Wid förhöret erkände han
nästan genast att han war den, som ensam begått
mordet, dock förteg och förändrade han flera
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
