Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Norra Hallands Furstar och Höfdingar intill år 1645 - Norra Hallands slott och städer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
10 Norra Hallands slott ooh städer.
i
hans löjtnant, David Stuart, vid svenskarnes annalkande äfven
lemnat staden, så var högsta befälet öfverlemnadt åt borgmä-
staren, Peder Skrifvare.
Han sände genast bud till Halmstad om undsättning och
ordnade stadens försvar sålunda, att, då svenskarnės läger icke
omfattade den norra sidan, de jutska knektarne ställdes på
södra, borgrarne på östra och skottarne på den vestra vallen.
Denna fördelning blef en nödvändighet, då skottarne hvarken
ville användas tillsammans med den öfriga garnisonen, ej heller
tillåta, att borgrarne eller de jutska soldaterna finge deltaga i
den vestra vallens försvar, hvilket de ensamt åtogo sig.
Att svenskarne vid ankomsten till Varberg egt kunskap om
nationaliteternas fördelning, synes deraf att de i svensk sold
varande skottar intogo förskansningarne framför vestra vallen,
de svenska och finska soldaterna ställdes emot de jutska knek-
tarne, samt de tyska landsknektarne mot borgrarne.
Då borgmästaren förkastade svenska fältherrens skriftliga
uppmaning att uppgifva staden, under hot, att den eljest skulle
stormas och sköflas, började svenskarne anfallet, hvilket under
5 dagar fortsattes, då ej mindre än 5 stormningar afslogos,
och svenskarne ledo en ej ringa manspillan. Men då det var
af vigt att skyndsamt bemäktiga sig staden, innan undsättning
från Halmstad hunnit ankomma, fann svenska befälhafvaren
för godt att icke längre uppehålla sig med fåfänga stormnings-
försök utan i stället skjuta staden i brand.
Huruvida Nils Boije äfven sökt använda samma medel som
konung Erik framför Halmstad, eller att genom förräderi be-
mäktiga sig staden, är ej kändt; men väl, att ett halft år före
belägringen en sammansvärjning egt rum bland skottarne i afsigt
att öfverlemna staden till en svensk ströfkorps. En i dansk sold
stående skotte, Thomas Veigner, hade råkat i svensk fången-
skap, men blifvit lösgifven med vilkor att under en bestämd
natt, genom ett öfverenskommet tecken, utvisa stället der sven-
skarne borde anfalla staden. Tecknet var en påtänd lykta,
buren på en hög stång, och, trogen sitt löfte, kringvandrade
han dermed på den vestra vallen, under den bestämda natten.
Tillfrågad af borgmästaren om orsaken till detta upptåg, sva-
rade han, att det icke hade något att betyda, men att hans
kamraters beteende gjorde honom utom sig, liksom vore han
full eller galen. Svenska ströfkorpsen ankom likväl icke.
Under natten, som föregick den olycksdigra dag, då Ny-
Varberg för alltid skulle försvinna, syntes det för stadens inne-
vånare liksom alla hus och gator varit fulla med eld och
luften stått i låga, och räckte denna syn i tvenne timmars
tid. Samtidigt hördes ömkliga skrin, så att alla blefvo mycket
förfärade.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
