Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Norra Hallands Furstar och Höfdingar intill år 1645 - Jarl Hakon Ifvarsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
23
Jarl Hakon Ivarsson.
visade honom till Hakon och rådde att göra denne till Jarl
äfven öfver Vestergötland. Konung Stenkil, som i yngre dagar
varit en tapper krigare och
, skicklig bågskytt, hade på gamla
dagar blifvit fet och tung af sig samt drinkare *). Han gillade
förslaget, då han sålunda vann en tapper och skicklig härförare
mot den krigslystne Harald. Hakon blef sålunda Jarl öfver
Halland, Vermland och Vestergötland och hade nu vunnit
en nästan kunglig magt. Hans högättade maka såg det gerna,
men, anande de faror, som dermed voro förenade, skänkte hon
åt sin gemål vid hans återkomst från förhandlingarne med ko-
nung Stenkil, det guldsömmade märke eller stridsbanér, som
hennes fader, Magnus den gode, så segerrikt fört mot Vender
och Daner, och hvilket hon ansåg äfven skulle bringa Hakons
lycka. Så skedde dock ej, då det fördes mot hennes egna
landsmän. Under senhösten eller vintern mellan 1064-1065
hade konung Harald infallit i Sverige uppåt Götha elf, der han
förbi forssarna låtit fartygen dragas på land. Hakon Jarl uppe-
höll sig då öster om Venern, der han af Harald uppsöktes.
Det kom till en drabbning, der norrmännen vunno seger, helst
vestgötarne vid stridens början följde sin lagmans exempel.
Denne vid namn Thorvid, som synes hafva åtföljt hären mera
för att uppmuntra den med ord än med handling, satt före
stridens början till häst och höll ett uppmuntrande tal till sina
landsmän. Dock innan han slutat detsamma, upphäfde norr-
männen härskri och slogo på sköldarne, hvilket af vestgötarne
besvarades. Hästen styrdes ej af ryttarens tyglar, - den var
tjudrad. Skrämd af ropen och vapenbraket uppryckte han
tjuderpålen, hvilken slóg herr lagmannen så hårdt vid örat, att
denne trodde sig vara träffad af en pil samt flydde, vare sig i
brist på tyglar eller på mod. Hakon Jarl och hans halländska
hird stridde tappert, men sedan banérföraren stupat och konun-
gens män bemäktigat sig märket, svek äfven modet för Hakons
män och de flydde till skogs.
När norrmännen återtågade till den vid Venerstranden
liggande flottan, fördes det eröfrade märket af en ryttare.
Anlände till en smal skogstig, som blott tillät en i sönder att
framgå, rusade en man mot märkesföraren, genomborrade ho-
nom med ett spjut och frånryckte honom märket samt ilade
undan i skogen, der han af konungens ryttare ej kunde för-
följas. Det var Hakon Jarl! När konungen underrättades här-
om, sade han: "Då är Hakon ännu i lifve, tag hit min brynja!"
tilläggande : "Jag känner min fränka Ragnilds skaplynne så väl,
att det blifver honom ogörligt att komma öfver hennes säng-
stockar, om han ej återför stridsmärket."
*) Morkin-skinna: "feitr oc tungr a ser.var hann drycciomather micill."
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
