Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Norra Hallands Furstar och Höfdingar intill år 1645 - Knut Porse - Göstaf Niclisson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
64 Göstaf Niclisson.
Utom dessa skriftliga bevis öfver hennes fromhet finnas
äfven dylika rörande hennes stora skönhet och ovanliga bild-
ning. Rimkrönikan säger henne hafva varit "den vänaste man
ville se" och det är kändt, att hon egt och således sannolikt
äfven kunnat läsa latinska skrifter. Ett band deraf före-
finnes ännu med påskrift: "Mek ægher een ætla ok wælbyrthög
Fruæ Fru Ingeburgh Hærtighinnæ i Noriæ ok Swerigiæ ok
Halland." Det innehåller en beskrifning öfver Canaans land
samt söndags- och fastepredikningar på latin. (21) Hertiginnans
dödsår är icke kändt. Den sista gång hon nämnes i urkun-
derna är d. 28 Juni 1360, då hon i Lund utställer ett quitto
till (22) sin fogde Lars Ingebjörnsson öfver uppbörden i hennes
lifgeding Dåvö i Westmanland. Hon har troligen snart der-
efter aflidit och sålunda icke upplefvat striden mellan sin dotter-
son och son, hvarigenom denne sednare beröfvades Sveriges krona.
Norra Halland återgick efter hertig Knuts död till konung
Magnus och ansågs från denna tid tillhöra Sverige, fastän det
af danska konungen Erik Menved år 1308 såsom län afståtts
till konung Håkan i Norge. Det lydde då i andligt hänseende
under biskopen i Skara; ty i påfven Johannes XXII:s d. 21
Juli 1331 från Avignon aflåtna bulla till förenämnde biskop
uppdrages han att, med anledning af konung Magni anhållan,
befria norra Halland, såframt det ej längre lydde under danska
kronan, från det interdict eller bannlysning, som, på grund af
konung Christophers våld mot biskop Tycho i Borglum på
Jutland, hvilken af konungen hållits fången, hvilat öfver det
danska riket. (23)
Den förste svenske slottsherren på Warberg är GÖSTAF
NICLISSON (Bjelke), en son af riddaren Nils Kettilsson och hans
hustru Ingegerd. Han nämnes väpnare år 1330 och riddare d.
22 April 1332, då han till Anbjörn Holmvidsson lånar 60 mark
penningar mot pant af 7-öresland jord, att återbetalas d. 29
September. Samma år d. 17 Juli sälja han och Ulf Åbjörnsson
(Sparre) till den nyligen myndigblifne konungen en "dextrarius"
eller stridshäst *) för 80 mark silfver, kölnisk vigt, eller 400
*) Dextrarius, stridshästen, stridshingsten, en stor och stark häst, i
stånd att bära sin jernrustning och den pansarklädda riddaren. Jähns, (Ross
und Reiter 2. p. 104) förklarar dextrarius med "qui per dexteram duci-
tur," den som fördes med högra handen, handhästen. Tolkningen besan-
nas af det gamla franska ordet destrier, handhäst, stridshäst, (Dict. de
l’Academie) som riddaren besteg vid tornering eller strider, i motsatts till
palefroi (medt. lat. paléfredus) en vanlig ridhäst. Det senare öfversättes
rättast med klippare, en mindre men brukbar häst, fastän ordet uti isl.
klepphestr och tsk. klepper, fått en föraktligare betydelse. I fornhandlin-
gar (t. ex. Diplomatarium Suecanum N:0 3059, innehållande erkebiskop
Karls i Lund år 1334 utfärdade testamente) nämnes såväl en dextrarius,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
