Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Norra Hallands Furstar och Höfdingar intill år 1645 - Göstaf Niclisson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
68 Göstaf Niclisson .
Den 29 Juli 1337 är lagmannen och riksrådet på Bolleby
i Östra härad af Småland och upprättar Bengt Tukassons testa-
mente, hvarigenom denne till Nydala kloster, der han väljer
sitt grafställe, skänker sin gård Myrisbodha, troligen Mörsebo
i Nye socken af samma härad. Bengt Tukasson förordnar der-
jemte, att hans stridshäst (dextrarius), som framföre liktåget
inledes i Skirö sockenkyrka, skall jemte hans vapen och rust-
ning, hvilka af den derpå sittande ryttaren bäras, af arfvin-
garne lösas med 100 mark svenske. (27)
Att hästen, krigarns trogne vän och värn i striden, äfven
blef hans följeslagare i grafven, var ej blott hos de götiska fol-
ken ett uråldrigt bruk. Sagorna omtala, huru Baldurs häst med
hela rustningen brändes på bålet *) och att Harald Hildetands
med honom högsattes. Efter införandet af den kristna kulten,
hvars presterskap ofta lät hedniska sedvänjor fortlefva, när
dessa kunde lända kyrkan till fördel, förmildrades och för-
byttes denna art af hästoffer till offrande åt kyrkan af pen-
ningevärdet för den aflidnes rustning och stridshäst.
Rörande ceremonielet härvid upplyser berättelsen om kejsar
Karl IV:s likbegängelse år 1378 : "Innan man jordade honom,
sjöng erkebiskopen själamessan, och då offrades först de fram-
förda banéren med 26 sorgklädda hästar. Med den sista offra-
des kejsarns sköld och krönta hjelm, framburna af tvenne fur-
star; men på den sista hästen red jemväl en fullrustad riddare
under en gyllne himmel, som förr burits öfver kejsaren, och
han offrade sig samt hästen." Ännu 1577, vid Max II:s be-
grafning i Prag, voro de till dödsoffret utsedda hästarne under
gudstjensten uppställda i kyrkan. Då Offertorium afsjöngs, för-
des de högtidligen kring altaret, hvarefter de genom en sido-
gång leddes ur helgedomen samt af kyrkans tjenare emottogos
såsom " Oblate" (offer, helig skänk) (28)
Första gången vi funnit detta bruk omnämndt här i norden,
är uti Mats Käthilmundssons testamente år 1327. (29) Sedvän-
jan fortlefde här ännu under 17:de seklet. Franska ambassad-
sekreteraren Charles Ogier beskrifver grefve Holks begrafning i
Köpenhamn d. 20 Juni 1634, huru en ryttare, iklädd den af-
lidnes rustning och förande ett blottadt svärd i handen, red i
liktåget. Vid riksdrotset baron B. Oxenstjernas jordfästning
i Stockholm år 1643 egde detta äfven rum, då en person "red
i kiörasset" framför likvagnen, fastän hästen fick stanna utan-
för den protestantiska kyrkan. (30) Äfven vid adeliga enkors
begrafning, t. ex. vid Kirsten Gregersdotter Ulfstands år 1570,
leddes en "gerusted" häst i liktåget, "för hennes jordagods." (31)
Ånnu lärer detta bruk förekomma i Österrike, men har, nästan
*) Hestr Balldrs var leiddr a bálit með avllu reiði (Gylfaginning).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
