Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Norra Hallands Furstar och Höfdingar intill år 1645
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
112 Axelssonerna .
hvilka hon icke kunde förneka. Herr Erengisle måste då ut-
lofva, att hon inom 14 dagar skulle infinna sig i Stockholm för
att stå till rätta. Hon dömdes också af en friboren tolfmanna
nämnd till bålet, och hennes brefdragare, Hans Ulle, till stegel
och hjul. Denne fick undergå sitt straff, men fru Birgitta
en systerdotter till konung Karls första hustru (51) fick sitt
straff förmildradt till inneslutning i Kalmare nunnekloster, hvari-
från hon efter någon tid lösgafs. (52)
Men klosterstraffet har icke verkat förbättrande på fru
Birgitta, ehuru hon icke saknat tidsenlig fromhet. Denna uppen-
barar sig i en mellan henne och hennes ålderstigne man d. 19
Oktober 1466 på Gråbrödraholm i Stockholm ingången öfver-
enskommelse : att den efterlefvande maken skulle, "till bådas
själagift," skänka till domkyrkan och "klostret" (Gråbrödra-
klostret?) allt deras köpegods samt företaga en pilgrimsfärd
till Rom, den heliga grafven och S:t Jakobs stad (Compostella
i Spanien). Till resepenningar anslogos 500 rhenska gyllen,
köpeskillingen för en del af Galmentorps gård, som tillhört
den då aflidne Algot Erengislesson och hans hustru Karin
Hansdotter. Erik Axelsson, som köpt gården, skulle innehålla
penningarne, till dess pilgrimsfärden företogs. Handlingen be-
seglades af honom och Erengisle Gedda såsom vittnen. (53)
Då hennes make afled i slutet af Februari 1469(54), blef det fru
Birgitta, som fick företaga pilgrimsfärden. Om och när detta
skett, är ej kändt.
Men hvad som egentligen fört hennes namn till efterverl-
den, äro hennes förfalskningar af morgongåfvobref, köpebref
och andra skriftliga handlingar "skrapede, skreffne, dictede oc
beseglede" till hennes fördel. De äro så mångartade och vittna
om en sådan penninglystnad, att man vore hågad antaga, det
hon lidit af en slik monomani. Under en tid, då skriftliga
handlingar icke undertecknades utan endast försågos med ut-
ställarens och vittnens insegel, var det icke någon svårighet
för frun på Hammarstad, som, enligt hvad förut anförts, troli-
gen sjelf var skrifkunnig eller åtminstone "læse kunde" att,
med tillhjelp af eftergjorda sigill, åvägabringa permbref "efter
hendes eget Tykke oc Vilge." Hon hade i sina gårdsskrifvare,
Jens Pedersson och Clement, skickliga medhjelpare, och den
sednare bekände på sin sotsäng: "att han haffde graffvet mangi
Mentz Incigli, och kasted en Göben full aff thennem i Aaen
wed Hammerstade." (55)
Ett bruk, för att hindra begagnandet af en aflidens in-
segel, nemligen att vid jordfästningen kasta det sönderhuggna
signetet i grafven, omnämnes i handlingar från slutet af 1400-
talet. (56)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
