Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Norra Hallands Furstar och Höfdingar intill år 1645
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
124 Axelssönerna .
Detta skedde för att vinna den djerfve Erik Karlsson på
sin sida, helst denne, då erkebiskop Jöns i början af Februari
begaf sig till Öland, erhållit befälet öfver dennes många sven-
ner och tjenare. Den 16 Februari hade Erik Karlsson i Streng-
näs hållit ett "folkmöte," och icke skytt att från staden förjaga
en hop af riksföreståndarens svenner. Dagen derefter begaf
han, jemte svågern, höfdingen på Örebro Erik Nielsson, sig
till Stockholm
, då det förenämnda förläningsbrefvet utställdes.
Höfdingskapet öfver Örebro hade Erik Axelsson lofvat till
Gustaf Karlsson samt Westerås slott och län till Nils Sture,
och sålunda för tillfället lyckats lugna dalkarlarne, hvilka, re-
dan innan han blef riksföreståndare, voro på väg till Stock-
holm och i slutet af Oktober stodo utan för Westerås. Att
han nu återtagit sitt löfte, är ej kändt, men väl att Erik
Nilsson ännu icke afträdt Örebro slott. (100) Olai Petri yttrande
om den nye riksföreståndaren : "han gaf dem goda ord och
sade som de sade och lofvade hvad de begärde," skildrar nog-
samt herr Eriks skaplynne.(1)
Men den köpta vänskapen varade ej länge. Erik Nielsson
och Ivar Green hade redan på försommaren samlat tvenne
truppafdelningar, med hvilka de tvungo Nils Sture och dal-
karlarna att draga sig tillbaka öfver Kålbäcks-ån, samt gjorde
dem betydlig afbräck. Erik Axelsson sökte väl att komma
dessa till undsättning, men då den uppbådade allmogen delvis
nekade att inställa sig, emedan han förut strängligen uppmanat
dem att hålla sig stilla,(2) var den styrka, hankunde sammandraga,
för ringa att motstå Erik Nielssons och Ivar Greens förenade
skaror. Han nödgades från Upsala, dit han tågat, draga sig
tillbaka förföljd af fienden, som den 25 Juli lägrade sig på
Norrmalm utanför Stockholm. Snart derefter anlände äfven
en dansk flotta med marsken Claus Rönnow och erkebiskop
Jöns, och danskarne besatte Södermalm. Erik Karlsson (Wase)
slöt sig till dem, och Stockholm var sålunda innesluten af en
öfverlägsen fiende.
Emedlertid hade Ivar Axelsson, som redan då uppsagt
konung Christian huld- och trohet, från Gottland skyndat sin
broder till undsättning. Men i stället för att inlåta sig i strid
med öfvermakten, landsteg han vid Nyköping, der hans måg,
Arvid Trolle, nu var höfding, och drog derifrån åtföljd af ho-
nom och hans svenner till Örebro. Då Erik Nielsson ilade sitt
slott och län till hjelp, qvarlemnades Arvid Trolle utanför
Örebro, och herr Ivar tågade Erik Nielsson till möte samt slog
honom så, att han, endast sjelf, femtonde, lyckades undkomma.
Erik Karlsson och Ivar Green hade under tiden tågat till
Upland för att möta Nils Sture, och kom det den 31 Augusti
till en blodig drabbning mellan dem.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
