Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Norra Hallands Furstar och Höfdingar intill år 1645
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Marcus Meyer.
193
af sonens förestående färd till hertigen af Braunschweig. Då
herr Svante verkligen tillskrifvit sin moder härom, och den
lübske borgaren, under föregifvande af en snar återresa till
Sverige, nu anhållit om hertigens lejdbref till konung Gustaf,
satte han tro till Lütkes ord. Denne begaf sig i förväg, under
löfte att invänta herr Sten ett stycke utanför staden. Vid
ankomsten till mötesstället fanns han icke der, och herr Svante
fortsatte färden till Ratzeburg. Han sände derifrån ett bud till
Mölln dit han trodde, att de begifvit sig; men det återvände
samma dag om aftonen, förklarande att ingen af dem kunnat an-
träffas. Sture skickade straxt sin svenske tjenare, Erik An-
dersson, till Lübeck för att bedja de förenämnde att följande
morgon möta sig i Mölln. Då han sjelf dit anlände, kom be-
fälhafvaren öfver de der förlagda knektar, Jakob Krabbe, till
honom och gaf tillkänna, att dessa personer varit i Mölln, men
begifvit sig till Lübeck, samt att han genast skulle sända bud
efter dem. Vid middagstiden återkom Erik Andersson, som
förgäfves sökt borgaren i sitt hus och borgmästare Bisterfeldt
på de svenska herbergen. Han bad sin unge herre att genast
återvända till Lauenburg, emedan han anade svek och förrä-
deri, men denne ville icke lyssna till hans böner. Under för-
natten och då Sture redan begifvit sig till ro, ankommo Lütke
och Marcus Meyer, åtföljda af 100 ryttare. Den förre gick upp
till Sture, väckte honom och förmådde honom att följa sig ner
i gäststugan, der de satte sig till bords, "snackade och drucko
• ett godt rust tillhopa." Marcus Meyer sällade sig nu till dem
och blef af Lütke föreställd för Sture, såsom en riddare från
Lübeck, hvilken till honom hade ett vigtigt uppdrag från rådet
derstädes. Denne märkte nu att Erik Andersson riktigt be-
dömt förhållandet, och utropade: Ja, Lütke, du har som en
förtviflad ärelös skalk förrådt mig! Lütke svarade leende :
herr Svante, gifven eder tillfreds, J kunnen icke skönja,
hvad som är edert eget bästa. Marcus Meyer tillsade nu
värden att med sina öfriga gäster aflägsna sig, men Jacob
Krabbe qvarstannade. Han förklarade nu huru de Lübske
hade gjort Gustaf Eriksson till herre i Sverige, huru otacksam
denne bevisat sig mot dem, och att de nu derföre ville straffa
honom o. S. V. Han ämnade alltså föra herr Svante till
Lübeck, icke såsom fånge utan såsom vän, och använda honom
till att störta Gustaf, hvarefter de lübske skulle förhjelpa ho-
nom att blifva en mäktig herre i Sverige.
Sture afvisade Meyers förslag. Han undskyllde sig med sin
ungdom och oerfarenhet, och framhöll den sorg och skada, som
han skulle vålla sin moder och sina slägtingar, samt den förlust
af all sin egendom som han skulle lida. Meyer afbröt honom:
"wi herrar af Lübeck äro rika och mäktiga nog; misten J något i
4
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
