Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Norra Hallands Furstar och Höfdingar intill år 1645
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
196 Marcus Meyer.
Straxt derefter gick Marcus Meyer öfver till Skåne och
tågade derifrån med sina trenne fännickor knektar på egen
hand in i Halland. Men då Laholm, såsom nyligen uppbrändt,
icke erbjöd något byte, ryckte han, med förbigående af slottet,
till Halmstad. Då grefven af Hoija derom fick underrättelse,
skyndade han med 200 ryttare och en fännicka knektar till
hans hjelp. Belägringens utgång samt Meyers tillfångatagande
i slaget vid Helsingborg den 13 Januari 1535 hafva vi re-
dan omnämnt. Han insattes på slottet, och då han förkla-
rade sig hellre vilja dö än falla i svenskarnes händer, be-
slöts, att han skulle öfverlemnas till Trued Ulfstand att hållas
i ridderligt fängsel på Warberg, hvilket slott ännu ansågs vara
neutralt. Konung Gustaf I, som icke glömt Meyers svek mot
Svante Sture, var missbelåten öfver att Meyer icke blifvit hans
krigsfånge, och skref d. 28 Januari från Westerås till danska
riksråden i Skåne, att de ville låta Marcus Meyer med några
andra lübska fångar få komma upp till Leckö, på det att han
skulle personligen få tala med dem i ärenden af vigt. I början
af Februari sändes Meyer till Leckö, men var i slutet af denna
månad åter på Warbergs slott.
Här hölls han i ridderlig fångenskap, och Trued Ulfstand,
som fann behag i den kloke och inställsamme äfventyraren,
lät honom äfven vara sig följaktig på jagter och utflygter utom
slottets murar. Men snart hade Meyer uppfattat de förhanden- .
varande gynsamma förhållanden, att med Tyge Krabbes mynt
löna den godtrogue Ulfstand. Denne, som efter frigifvandet
från fångenskapen i Malmö innehade slottet af grefve Chri-
stoffers hand, var, såsom vi förut sett, ej hågad att återse
Christian II på danska thronen, hvaremot Ny-Warbergs bor-
gare, i likhet med öfriga städers samt landsbygdens befolkning,
med längtan emotsågo f. konungens befrielse. Ett slags fejd
egde derföre rum mellan slottet och staden, men Meyer för-
mådde Ulfstand att med borgmästaren i Ny-Warberg, Claus
Nilsson, afsluta en vapenhvila.
Lutherske slottskaplanen, Rasmus Kjeldsson, synes varit
den, som först väckt och understödt Meyers planer rörande öf-
verrumplingen af slottet. Enligt Meyers bekännelse har denne
vid deras första möte förklarat sitt deltagande öfver det för-
räderi, hvarigenom Meyer fallit i sina fienders våld, och er-
bjudit sig att vara honom behjelplig i hvad han förmådde.
Han skaffade honom papper och bläck samt öfverförde sjelf
de första brefven till befälhafvaren öfver lansknektarne i Ny-
Warberg och till borgmästaren Claus Nilsson, för hvilka Meyer
uppgaf planen till slottets intagande. Äfven sockenpresten i
Ny-Warberg, Sven Jensson, (79) deltog med ifver i sammansvärj-
ningen och halp egenhändigt att tillverka repstegen, som han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
