Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Norra Hallands Furstar och Höfdingar intill år 1645
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
199
1
Marcus Meyer.
Hvad
Han litade dock icke på hertig Albrechts bistånd, långt
mindre på Lübecks, hvarest det gamla partiet i rådet erhållit
öfverhanden och fängslat Meyers vän, borgmästaren Jörgen
Wullenweber, helst Meyer, genom sin broder Gert, som an-
hållit trenne lübska Bergensfarare och infört dem till Warberg,
sjelf så godt som kastat stridshandsken åt Lübeck.
som, oaktadt konung Christians framgångar och den i Ham-
burg den 14 Februari 1536 afslutade freden, uti hvilken Marcus
Meyer icke inbegreps, likväl förmådde honom att qvarblifva
på Warbergs slott, var icke ett öfvermodigt trots utan en fast
öfvertygelse om Henrik VIII:s bistånd. Han hade kort före
fredens afslutande emottagit hos sig tvenne af konungens sän-
debud, Edmund Boner och Richard Cavendish, hvilka då voro
på väg till Hamburg, samt af dem erhållit 5000 pund sterling
till besättningens aflöning och proviantering. De tillskrefvo
honom den 22 Februari från Hamburg och underrättade om
den slutade freden och vilkoren. Meyer har äfven sedermera
skriftvexlat med Henrik VIII. I det sista brefvet, som han
den 18 April med sin räkenskapsförare ("camerarius") öfver-
sände, ber han konungen skicka sig tvenne skepp med 50 eller
flera krigsvanda soldater samt 10 à 12 större och mindre
slangor och carthoger jemte 6 à 8 fat krut, då han tilltror sig
att kunna försvara slottet mot hvarje anfall. Han förbinder
sig att, om konungen tviflar på hans förmåga eller trohet, öf-
verlemna slottet till den person, konungen dertill förordnar
och att stå denne till hjelp med råd och dåd. Om detta icke
skulle öfverensstämma med konungens åsigt, ber han att med
fartygen få till England öfverföra sig och sitt gods. Mer om
konungen ej hyser någon tvekan, "må då allt ske såsom lofvadt
är och enligt Eders Majits önskan!"
Hvad konung Henrik lofvat, eller om han mot Sverige hyst
några fiendtliga afsigter, är ej kändt; men väl att ofvannämnda
sändebud och den från Sverige år 1525 flyktade Bernhard von
Mehlen sökt uppmuntra honom till anslag mot detta land.
Men innan något svar från Henrik VIII ingått eller någon
hjelp hunnit anlända, sände Christian III sex örlogsfartyg till
Warberg, medförande groft artilleri, hvarpå Ulfstand lidit brist.
Natten mellan den 13 och 14 Maj angrepos och eröfrades
Meyers kapareskepp, af hvilka trenne, som blifvit förtöjda så
nära land, att de ej kunde göras flott, uppbrändes. Af skepps-
besättningen lyckades endast 20 man rädda sig i en båt. Sam-
tidigt med flottan afsändes ett regemente lansknektar under
Albrecht von Baltzigs befäl, hvilka, jemte Melchior Rantzow,
åt hvilken konungen anförtrott öfverbefälet, den 26 Maj 1536
anlände utanför Warberg.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
