Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Norra Hallands Furstar och Höfdingar intill år 1645
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
218 Hans Holk.
Detta
svenskarne tillbakaslagna, helst det samtidigt beräknade an-
fallet mot östra sidan uteblef. Ty flåten kom "icke ens ut i
ån" emedan Vestgöta-bönderna och de knektar, som voro "be-
skedda att akta på flåten, icke ville fram utan rymde sin
kos." (47) Konung Eriks uppgift *), af Tegel upprepad, att sven-
skarne vid stormningen endast förlorat 20 à 30 man, men de
belägrade från 100 till 200, motsäges af danska författare,
hvilka uppgifva svenskarnes förlust till minst 500 man.
synes sannolikare helst stormningar företogos under tvenne
dagar, och striden den 5 November räckte hela dagen, samt
varit så hårdnackad, att t. o. m. stadens qvinnor deltogo i för-
svaret och från murarne nedkastade brinnande beckkransar på
de stormande.(48) Konungens förnyade uppfordringsbref af 5
och 6 November hafva säkerligen afgifvits innan stormningarne
egt rum. Det senare bestyrker qvinnornas deltagande i för-
svaret, då han
an hotar dem att de derföre "skola varda jemmer-
ligen dräpna och ihjelslagna" när han intagit staden.(49)
Men Halmstad, som aldrig förut af fiende blifvit eröfradt
undslapp det äfven denna gång, ty danska hären, under konung
Fredriks befäl, skyndade till dess undsättning. Öfraby, då en
kyrkoby, belägen omkring 1
/, mil från staden och som ända
till 1327 burit stadens namn, blef under belägringen uppbränd,
och har icke sedermera uppbygts. Konungen lade dess egor
under staden och gaf dessutom åt Halmstads borgare, "för det
de så trofast låtit sig brukas mot rikets fiender," 4 års frihet
från tull och accis öfver hela Danmark och Norge. (50)
Uti det krigsråd, som hölls den 6 November på eftermid-
dagen, tillstyrkte de svenska öfverstarne, att konungen skulle
lemna lägret. Såsom skäl härtill framhölls väl i främsta rum-
met "att lägret är en trång, orenlig och obeqvämlig ort" der
konungen icke heller kan bekomma den del till victualie och
traktering," som honom med rätta tillkommer ; men hufvud-
skälet var dock den fruktan fält-öfverstarne hyste, att, vid ett
väntadt anfall af danska hären, skyddandet af konung Eriks
person skulle så försvåra ett ordnadt återtåg, "att man då
måste öfvergifva både skytt, archlie och annat."(51) Konungen
ingick på krigsrådets förslag, men befallde, att man i lägret
"skulle föregifva, som ock i sanning var, att konungen hade
fått ett hastigt bud om några vigtiga ärenden från konungen
i Pålen, som han gerna ville affärdiga med det första." (52)
Till öfverbefälhafvare förordnades Carl de Mornay, som under
de sista dagarne anländt till Halmstad. (53) Den 7 November
lemnade konung Erik Halmstad, åtföljd af en del ryttare och
*) Konung Eriks mandat till Menige Rigsens Ständer, daterad Orre-
holm den 23 November 1563.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
