Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Norra Hallands Furstar och Höfdingar intill år 1645
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
227
Charlesde Mornay.
gummens suite var äfven dennes broder, den 21 årige grefve
Johan. Vägen togs om Wadstena slott, hvilket innehades af
hertig Magnus. Här nödgades de att qvarstanna en längre tid,
ty, oroad af rykten om Danmarks krigsrustningar mot Sverige,
ansåg grefve Edzard sig böra begära och här afvakta konung
Fredriks lejdebref. Den sköna, nittonåriga prinsessan hade un-
der tiden "mycket att beställa med grefve Johan, både i snack
och umgänge." Detta öfvergick till en otillbörlig förtrolighet,
och vakten visste snart att berätta, huru prinsessan emottog
grefvens nattliga besök. Ryktet nådde äfven hertig Erik, helst
"nästan hvar man i staden visste det." Han rådgjorde nu
härom med sin sjuttonårige broder samt med riksrådet Ture
Persson (Bjelke) och "sin tjenare Carolum de Mornay," hvarvid
hertigarne förklarade sig sjelfve vilja öfverraska grefven. Med
kännedom om deras häftiga lynnen är det mer än sannolikt,
att Eriks ord besannats : "att om vi hade beslagit honom så
tids i vår systers kammere, hade han aldrig blifvit der lefvande
uttagen." Bjelke och Mornay afböjde derföre hertigarnes för-
slag, och den sednare erbjöd sig att i deras ställe utforska
förhållandet. Erbjudandet antogs, och hertig Erik utsåg sjelf
några af sitt pålitligaste folk till Mornays biträden. Efter 2 à
3 nätters fåfäng väntan sågo de vid midnatten den 13-14
December, grefve Johan uppklättra på en stege till kungadotterns
"jungfrustuga." Stegen borttogs och vakten inträngde i prin-
sessans kammare, der de funno grefven "i skiortten haffuendes
näppeligen hosan på sig." Han fasttogs och "kastades i tornet,"
samt fördes derefter på Eriks befallning till Örbyhus. Här
hölls han i fängsligt förvar och lösgafs icke förrän i September
1560, sedan han med ed intygat sin och prinsessans oskuld. (83)
Bitter var den gamle konungens sorg och harm öfver den
skymf, som sålunda vederfarits honom och hans familj, och
han vredgades ej minst på Mornays "obeskedliga handel och
dristiga förmätenhet." Denne måste i Januari 1560 inställa
sig i Upsala, der konungen "lät bestricka honom och till vi-
dare betänkande på någon tid anhålla." (84) Det synes som
hade konungen ansett Mornay vållande till den offentlighet,
som saken erhållit, och velat låta ansvaret derföre drabba ho-
nom; men hertig Erik uppträdde till hans försvar, i det han
förklarade, att Mornay handlat på hans uttryckliga befallning
en förklaring, som icke af konungen väl upptogs. (85)
Det svar, som ambassaden till England återfört, tolkades af
hertigen så, att endast hans personliga närvaro erfordrades för
att vinna det önskade målet. En flottilj utrustades för att öf-
verföra honom till England, och Mornay utsågs till underbe-
fälhafvare på det furstligt inredda chefsskeppet S:t Erik, med
en månadtlig lön af 200 mark. (86) Men innan hertigen hann
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
