Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Norra Hallands Furstar och Höfdingar intill år 1645
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
266 Anders Bing.
tyska "berggesäller" började arbetet, men då de icke medhunno
mer än en aln i månaden och arbetet sålunda skulle komma
att räcka 23/4 år, uppgafs försöket, helst man icke var säker
att vinna ändamålet. (100)
Länets allmoge betungades hårdt af fästningsbyggandet på
Warberg, Halmstad och Laholm. Den oinskränkta arbetsskyl-
digheten eller hofveriet, hvilken verkställdes enligt fogdarnas
uppbåd, samt landgillets och skatternas utgörande i natura-
persedlar ställde allmogen i stort beroende af länsherren och
hans fogdar. Det gamla danska ordspråket, "som Herren rider
saa följe hans Svenne" har här besannats, ty några klagomål
från allmogens sida mot Anders Bing eller hans slottsfogde,
Söfren Persson, förspordes icke. Ej så i de öfriga halländska
länen. Bönder från Årstads härad, som då hörde till Laholms
län, der Arild Hvitfelt var slottsherre, hade i Falkenberg gjort
"uppror och församling;" det ringdes i "stormklockan" och fog-
den var nära att af folket blifva ihjelslagen. Inom Halmstads
härad hade tvenne bönder, Hans och Gunde från Skintaby,
genom "Vidje och Brand," den gamla tidens krigsbudkafle,
sammankallat allmogen. Då de derföre tingfördes, hade de i
Halmstad genom sina anhängare tillställt ett upplopp och stört
tingsfriden. Anders Bing, såsom ojäfvig, erhöll år 1584 be-
fallning att sakföra de brottslige och "taga dom på deras hals.”
Men då konungen blef "öfverlupen med många suppliker", med-
gaf han sedermera, att Hans och Gunde fingo lösa deras hals
med höga böter. Ett lika straff ådömdes uppviglarne i Fal-
kenberg, då den lärde och humane Arild Hvitfelt förklarade,
att han icke " stod efter deras lif. " (1)
Anders Bing synes hafva haft en viss omtanka för sina un-
derhafvande. På hans framställning medgaf konungen : att öl
3 t:r af hvarje t:a malt finge bryggas och utdelas till
den vid fästningen arbetande allmogen; att den bonde, som
icke egde klingande mynt, finge lemna 2 lod silfver för hvarje
daler; att, i stället för torkadt nöt-, får- och gåskött, lefvande
oxar fingo lemnas o. s. v. Denna skatteförenkling omfattade
dock icke öl, bröd, smör och andra varor. Då efter missväxten
1587 bönderna i Warbergs län icke hade tjentligt maltkorn,
anhöllo de att slippa lemna öl, men, då kungens svar fördröj-
des, läto de brygga ölet i Köpenhamn och aflemna det på
slottet derstädes. Konungen, som sålunda erhöll en bättre
vara, belönade deras laglydighet genom att efterskänka årets
återstående "matskatt." (2)
Konungens och adelns uteslutande jagträtt och de drako-
niska lagar, som till dess skydd utfärdats, lato de ofria i gan-
ska märkbar mån känna sin underordnade ställning. Hög-
vildtet kunde i lugn beta och nedtrampa deras sädesfält, räfven
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
