Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Norra Hallands Furstar och Höfdingar intill år 1645
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
270 Jörgen Brahe.
Åhs klosterkyrka blef 1596, på förmyndare-regeringens befall-
ning, nedbruten och "stenen och kalken" använd till fästnings-
murarnes revetering eller beklädnad. (13) Men tempelstenen fick
ännu en gång byta plats, då den, med svenska regeringens til-
låtelse, förflyttades till Varbergs nuvarande hamn. Den afska-
lade södra fästningsmuren vittnar sålunda om en tvefald van-
dalism.
För en rättrådig länsherre, och såsom en sådan framstår
Jörgen Brahe, var befattningen icke angenäm. Länet hemsök-
tes till följe af det dåliga åkerbruket ofta af missväxt, så att
skattenedsättningar ända till hälften måste medgifvas ; men slotts-
arbetet skulle likväl under tiden fortgå och utkräfvas. All-
mogen klagade öfver de dagsverken och körslor, som de nöd-
gades ntgöra till Warbergs slott, hvilka, serdeles för de afläg-
set boende, voro högst betungande. Konungen medgaf, att dessa
fingo lösa arbetet med penningar eller oxar, allt efter slotts-
herrens bestämmande; men ehuruväl de förmögnare bönderna
sålunda kunde friköpa sig från hofveriet, blefvo de fattiga dock
icke hulpna. Under sjuårs-kriget hade många bönder råkat i
fångenskap samt åtskilliga aflidit i Sverige. Deras gårdar, bland
hvilka äfven jordegna skattegårdar, hade öfverlemnats åt andra,
som derföre velat erlägga skatterna. Nu voro sönerna af de i
fångenskap aflidna vuxna samt yrkade att återfå sina fäders
gårdar, då dessa icke blifvit lagligen uppbudna och "20 vin-
trars häfd" icke derå vunnits. Innehafvarne, som återuppbyggt
de nedbrända gårdarne och under en längre tid af år deraf
varit i besittning, motsatte sig egarnes anspråk. Det ålåg nu
länsherren och landsdomaren att skilja mellan dem. Och un-
der allt detta bryderi ålades jemväl Jörgen Brahe att med råd
och dåd bistå adliga enkor i förvaltningen af deras vidlyftiga
jordagods (t. ex. fru Anna Grubbe på Hellerup, som för ko-
nungen beklagat sig "att hon staar saa ene"). (14) Under Jör-
gen Brahes höfdingskap blefvo Morups och Tvååkers birk för-
enade med Varbergs län och det förra underlagdt Faurås’ hä-
radsrätt samt det sednare Himles. Dessa tvenne socknar, hvarje
med en Munkagård, en f. d. grangia eller afvelsgård, hade for-
dom tillhört Esroms kloster på Seeland.(15) Efter klostergod-
sens indragning till kronan år 1536 hade dessa birk varit för-
länade till åtskilliga personer, och Morups birk sednast till fru
Ida Ulfstand, såsom belöning för det hon åtföljt prinsessan
Anna till Skottland. (16) Innehafvare af birkerättsfrihet, hvilken
ofta lemnades åt godsegare, tillsatte sjelf birkedomare och birke-
skrifvare. Från birkerätten vädjades till landstinget, som mot-
svarade den svenska lagmansrätten.
Jörgen Brahe qvarstannade icke länge på Varberg. På
egen begäran erhöll han d. 1 Maj 1598 entledigande från sin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
