Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Norra Hallands Furstar och Höfdingar intill år 1645
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
278 Mogens Gyldenstierne.
den svenska ströfkorpsen icke åtta gånger detta antal. Dan-
skarne blefvo slagna samt togo flyende vägen åt Egared och
Frägnared. Mörkret förhindrade deras förföljande.
De fallnas lik blefvo d. 24 Februari på konungens rust-
vagnar införda till Warberg, "kalla som jern, styfva som stål
och nakna som då de föddes af moderslifvet". (38) Bland dessa
voro äfven Sten Rosensparres och Christian Barnekows. Åt dessa
tappras minne vilja vi här egna några ord.
Sten Olofsson Rosensparre var en sonson till den Sten Ro-
sensparre, som 1565 stupade i slaget på Axtorna, och på hvars
grafsten i Skarhults kyrka läses :
För sitt Fædernesland ærligen at döe og blifve
Ær lofligere end skændligen at lade sig drifve.
Denna ridderliga lärdom, hemtad från farfaderns graf, sy-
nes hafva genomträngt den unge krigarens själ. "Var försig-
tig, betänk, att du är den siste af ätten Rosensparre", tillro-
pade honom en af hans vänner. "Du har rätt, det är en skön
tanke: ett godt namn går framför allt!" → Och med dessa ord
störtade sig den 24-årige hjelten midt i svenskarnes leder samt
stupade, höljd af talrika sår.
Christian Barnekow, stamfader till den i Sverige och Dan-
mark ännu fortlefvande slägten, föddes 1556. Han var en man
med lika hög bildning som ädelt mod. Då konung Christian
IV
:s häst under flykten fastnade i ett kärr på Frägnareds egor,
hvilket ställe ännu bär namnet "Kungs-stallet" *), lemnade Bar-
nekow honom sin. Fasthållande sig i stigbygeln följde han den
flyende konungen ett stycke på vägen, men utmattad af dagens
ansträngningar och af löpandet i den djupa snön, släppte han
stigbygeln och satte sig vid en sten i Frägnareds gärde, der
han upphanns och nedhöggs af de förföljande. Denna sten,
som allt sedan dess kallats Barnekows-stenen och i hvars röda
strimmor folktron spårar fläckar af hans blod, bär nu en min-
nesskrift om hans ädla bragd **).
Under samma år gjorde Christian IV sitt andra härtåg ge-
nom Halland till Elfsborg. Vi vilja härvid, till belysning af
denna konungs mildhet mot sina halländska undersåtare, an-
föra hans befallning till länsherrarne : att om allmogen tred-
skades att till fästningarne framföra tillräckligt bränsle, skulle
de låta hemta veden på deras gårdar, nedbryta och bortköra
gärdesgårdarne, men, om deraf icke vedbehofvet fylldes, ned-
bryta allmogens trähus. (39)
*) Det låg då på Frägnareds utmark mellan denna by oeh Egared.
Denne är nu odlad, men en fördjupning på marken bär ännu detta namn.
(Meddeladt af kyrkoherden Sv. Ifvarsson i Hvalinge).
**) Se Hallands Fornminnes-Förenings Årsskrift, pag. 14 etc.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
