Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hallands Kloster - Asylum eller Åhs-Kloster
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Asylum eller Åhs Kloster. 299
till andeliga samtal. Efter slutadt dagsarbete aflemnades red-
skapen i förvarings-rummet, men under skördetiden fick skä-
ran och räfsan åtfölja bröderna i sofsalen.
Efter non och vesper utdelades en dryck öl, och tiden
mellan vesper och complet tillbragtes om vintern i refectorium
under åhörande af andeliga föreläsningar. Sedan bröderna i
complet erhållit välsignelsen och af abboten blifvit bestänkte
med vigvatten, begåfvo de sig till sofsalen. Bädden hade en
halmsäck samt ett täcke, och på detta enkla läger, sofvo de oaf-
klädda; - allt för att späka köttet.
Till "späkandet" hörde, utom de många fastedagarne, äf-
ven gisslingen i capitlet om fredagarne samt de föreskrifna åder-
låtningarne i Februari, April, vid midsommar och i September.
Dock fingo dessa icke verkställas på någon stor festdag eller
under fastan ej eller under skördetiden eller vid byggnadstill-
fällen. Dagligt arbete, klen kost, fastor, gisslingar och åder-
låtningar borde också så hafva späkt köttet, att hos den "ren-
lefvande" brodern ingen syndig tanke kunnat uppstå om ej den
att en gång blifva befriad från klostret eller lifvet.
Men för att icke utsätta de späkta för någon frestelse var
tillträdet till klostret eller dess "grangia" förbjudet för qvin-
nor, ja, endast en gång om året, vid kyrkomessan eller årsda-
gen af klosterkyrkans invigning, som festligen firades, fingo
dessa besöka helgedomen. Den genom klosterreglorna före-
skrifna tystnaden fick ej ostraffad brytas, och önskade tvenne
bröder att tala vid hvarandra, fick det endast ske efter erhål-
len tillåtelse af abboten. Det korta samtalet egde rum i hör-
salen, och öfvervakades af en äldre, pålitlig munk.
Inga munkceller funnos i ett Cistercienser-kloster, utan detta
var, i ordets fulla bemärkelse, ett coenobium. Allt hvilade här
på gemensamhetens grund, och bröderna hade gemensam sofsal
(dormitorium) matsal, (refectorium) hörsal, sjuksal m. m. Intet
tillfälle gafs att, ensam och obevakad af spejande blickar, öf-
verlemna sig åt meditationen. Endast af klosterkyrkornas bygg-
nadssätt eller af de många sidokapellen, hvilka vid en större
kyrka kunde uppgå till 12 à 14, synes liksom man åt bröderna
velat bereda något tillfälle för ostörd, enskild andakt.
Under de första tiderna af ordens tillvaro lades stor vigt
på en sträng klostertukt. Fel eller laster straffades med bann.
En i bann satt munk fick icke inträda i kyrkan, han måste
under gudstjensten barhufvad och knäböjande stanna vid kyrko-
dörren, var utesluten från all gemenskap med bröderna, ja,
till och med det kärl, ur hvilket han förtärt sin afknappade
föda, ansågs orent, hvarföre det antingen sönderslogs eller bort-
gafs till någon fattig. Förseelser, t. ex. brott emot tysthets-
löftet, straffades med att äta utanför refectorium. Förtal eller
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
