Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
5
DEN 1 JANUAKI.
Es. 49: 23. Du sJcall förnimma, att jag är Herren, på
vilken ingen till skam bliver, som hoppas på mig.
Detta är ett bestämt Guds löfte, uprepat på
mångfaldiga ställen samt bekräftat genom många exempel i
Skriften. Var och en, som tror på Herren, skall icke komma på
skam, säger Paulus (Kom. 9: 33). Det har aldrig inträffat
och kan aldrig inträffa, att de, som tro på Herren, skola
komma på skam. De skola väl gå igenom mörka dalar, där
det skall se ut, som vore de övergivna, men till skam skola
de icke bliva. När Abraham efter undfånget löfte fick gå
många år och vänta förgäves, när han sedan blev befalld
att offra löftets son, då såg det mörkt ut, men på skam kom
han icke. När Josef blev såld av sina bröder, blev träl i
Potifars hus, blev kastad i fängelse och fick där sitta i
åratal, då såg det mörkt ut, men på skam kom han icke. När
rövaren hängde på korset, färdig att dö, visst såg det mörkt
ut med hans salighet, men han vände sig till honom, som
hängde vid hans sida, till den mannen, som Gud hade
förordnat till världens frälsare, och han kom icke på skam.
Korteligen: det är omöjligt, att den skulle komma på
skam, som litar på Herren. Är nu hans tro svag, så är dock
Guds löfte starkt, och genomskådar man Guds rikes historia,
så skall man finna otaliga, som fruktat, att de skulle
komma på skam, men ingen enda, som verkligen kommit på
skam. Väl har det för de heliga sett så jämmerligt ut, att
Jeremias kunnat klaga: Mitt hopp är ute, att jag någon
tid mer skall vara när Herren (Klag. 3: 18). Men alltid
har det löftet segrat till sist: De eländas hopp skall icke
förtappat varda evinnerligen (Ps. 9: 19). Hava än
helgonen förgätit Guds löfte, så har dock Gud alltid kommit
ihåg, vad han har talat. När Josua skulle dö, sade han till
folket: I skolen veta av allt hjärta och av all själ, att icke
ett ord felat haver på allt det goda, som Herren eder Gud
eder sagt haver; allt är skett, och intet tillbaka blivet (Jos.
23: 14). Och efter denna tidens vedermöda skola vi väl i
himmelen säga till Josua: »Si, du hade rätt. Icke ett har
felat eller tillbaka blivit. Herren har hållit ord i allt.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
