Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
82 DEN 18 MAKS.
Luk. 4: 18. Han har sänt mig att försätta de
sönderkrossade i frihet.
Med de sönderkrossade menas de, som uti sina
samveten äro för syndernas skull såsom sönderslagna. Aldrig
kunde ’heller -ett sannare tittryck brukas för att beteckna det
därmed avsedda tillståndet. Ty det är verkligen sä: när
synden blir riktigt känd, blir människan invärtes, såsom
vore hon sönderslagen. Det veta de, som hava erfarit det.
Samma tillstånd uttryckes ock med sådana ord som
»smälta», »försmäkta», såsom då David1 säger: Mitt hjärta i mitt
liv är såsom smällt vax (Ps. 22: 15), och Esaias: Du
gömmer bort ditt ansikte för oss och låter oss försmäkta uti
våra synder (Es. 64: 7). Sådana elända är nu Herren sänd
att försätta i frihet. Så säger hans ord: Herren helår dem,
som hava ett förkrossat hjärta, och förbinder deras sveda
(Ps. 147: 3), och åter: Jag ser till den elända, och till
den, som har en förkrossad- ande (Es. 66: 2). Det är väl
underligt att höra sådana ord, när man tycker sig bestämt
vara övergiven av Gud. Men efter ordet skall det gå och
icke efter vårt tycke.
Detta bör man i synnerhet under sådana tider gömma,
då man mer än annars blir sållad och måste lida ihärdiga
syndafrestelser, av vilka man ock här och där blir
kullslagen. Då gäller det att hålla fast i Guds ord, om man
skall kunna stå. Ty då synes allting vittna mot
nådeståndet. På den ena sidan har man stora och säkra löften om
hjälp; på dem åberopar man sig, krälande inför Gud såsom
en mask i stoftet. På den andra sidan ser man idel
hjälplöshet. Man dömer sig själv: »Jag är falsk i anden», man
ropar utur djupen: »Herre, gör mig uppriktig!» Men nej,
det är, som hjälpte ingenting. Då — då vet man, vad det
är att vara sönderslagen. Men då gäller det ock att icke
släppa ordet. Ty om än Herren som snarast i vredens
ögonblick gömmer bort sitt ansikte, så skall han dock icke
evinnerligen förkasta. Bergen skola väl vika, säger han,
och högarna falla, men min nåd skall icke vika ifrån dig
och mitt fridsförbund skall icke förfalla. Säg därför: »Han
sJcall dock förlossa mig av all ond gärning och frälsa mig
till sitt himmelska rike.» Och om än en sådan bekännelse
förekommer dig alltför djärv och dristig, tala likväl så och
uppmuntra därmed ditt hjärta! Ty känner du det för
stunden icke så, har du dock Guds ord därpå, och på Guds ord
må du vida säkrare våga en dristig bekännelse än på ditt
eget hjärtas känsla.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
