Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
246
DEN 29 AUGUSTI.
Joh. 11: 11. Lazarus, vår vän, sover, men jag går
för att uppväcka honom från sömnen.
Det är stora och himmelska ord, som borde komma
oss att jubilera och klappa händerna av idel glädje. Ty
först säger Herren: Lazarus, vår vän. Hör: vår vän! Det
ligger stor vikt på denna titel. Att vara Jesu vän och
broder, det är något så outsägligt härligt, att ingen annan titel
är därmed att förlikna. Ty vet jag, att Jesus om mig säger:
»Min vän», odh att han på fullt allvar menar, vad han
säger, då kan jag visst med David säga: »Intet ont skall
omstörta mig, ’huru stort det än är.» Vad betyda då alla
fiender? Må då havet brusa, så att själva bergen falla
omkull för blotta bullret — han, som har all makt i himmelen
och på jorden, vet väl, var han har sina vänner, ty på
händerna har han tecknat dem. Om de än gå genom vatten,
skall han vara när dem, att strömmarna icke skola dränka
dem, och om de gå i elden, skola de icke bränna sig, och
lågan skall icke bita på dem (Es. 43). Nej, himmel och
jord skola förgås, elementen skola försmälta av hetta, solen
skall vändas i mörker och månen i blod, men Herrens
vänner — dom skall intet träffa, som icke skall tjäna dem
till godo (Bom. 8: 28). Förr skall Herren bliva en lögnare,
vilket är omöjligt. Men hans vänner äro de kristna allenast
därigenom, att han har köpt dem med sitt blod, och de hava
i hjärtans enfaldighet trotit på honom, uti vilken tro de
ock fortfarande leva.
Vidare begagnar Herren här ett besynnerligt talesätt,
när han säger, att Lazarus sover, ändock alla läkare hade
kunnat giva ed på, att han var död. Därav skola vi.lära,
att vi äro i villfarelse, när vi tro, att kristna äro döda. När
vi sitta vid deras säng, se, huru de utandas sin sista suck,
huru kroppen förvandlas, bortbäres och multnar, då säger
väl förnuftet, att de äro döda, och anförvanter och vänner
sörja däröver, att det är ute med dem. Men Herren*säger:
Mina vänner äro icke döda, utan de sova. Om den rike
mannen i Luk. 16 heter det: Han vart död och blev
begraven; om Kristi vänner heter det väl stundom »efter
människosätt»: De äro döda, men rätteligen: De äro
avsomnade, de sova.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
