Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
313
DEN 4 NOVEMBER,
Apg. 1: 8. / sicolen vara mina vittnen i Jerusalem och
i hela Judeen och i Samarien och intill jordens ända.
Att apostlarna skulle börja sitt vittnande i Jerusalem,
det är ett härligt och stort bevis på Guds oändliga nåd och
tålamod. Det giver även oss ett exempel, huru vi icke för
ogudaktighetens och fiendskapens skull må låta detta
vittnesbörd tystna. Jerusalem hade dräpt profeterna, hade
stenat, hudflängt och på alla sätt marterat Guds sändebud
samt äntligen korsfäst livets furste, Jesus, men ändå skulle
den staden framför någon annan höra vittnesbördet om
hans uppståndelse. David säger i Ps. 21: 4: Du överfaller
honom med godhets välsignelser (såsom orden egentligen
lyda), och .det kan man väl säga, att Jerusalem den ena
gången efter den andra var föremål för sådana »överfall».
Den arma staden hade motstått det ena överfallet efter det
andra, och nu, innan Herren hann skiljas från sina
lärjungar, gav han dem åter befallning om ett sådant överfall.
Därav kunna vi lära, att Herren visserligen icke lämnar
en syndare, förrän verkligen allt hopp är ute. Men huru
apostlarna vittnade i Jerusalem, det visade sig några dagar
därefter, när den Helige Ande blev utgjuten över dem och
Petrus predikade för det sammanströmmande folket och sade:
»Så skall nu hela Israels hus veta för visso, att denne Jesus,
som I haven korsfäst^ haver Gud gjort till en Herre och
Krist.» Och åter: »Andren edert sinne, och var och en av
eder låte sig döpa i Jesu Kristi namn till syndernas
förlåtelse, och I skolen undfå den Helige Andes gåva. Ty
eder är löftet gjort och edra barn <6ch alla dem, som
fjärran äro, vilka Herren vår Gud härtill kallande varder»
(Apg. 2). Hör där: löftet var icke tillbakataget; nej, nog
hade de dräpt Herren Jesus, men ändå: ville de blott nu
omvända sig och tro, så skulle det ingalunda fela på
förlåtelse. Nog kunnia människors synder vara förfärliga,
men förändra löftet eller omintetgöra Guds nåd och trohet,
det kunna de icke. Så länge hos människan ännu finnes
en -möjlighet till omvändelse, skall Herren icke försumma
att kalla henne. Och så snart någon vill omvända sig, så
skall genast nåden överflöda över alla hans synder. Det
är ännu icke utslitet det ordet: Kommen och låtom oss gå
till rätta med varandra: om än edra synder vore blodröda,
skola de dock varda snövita.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
