Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
333
DEN 24 NOVEMBER
Ehr. 11: 6. Utan tron är det omöjligt att täckas Gud.
Av naturen tänka vi vanligen, att tron skall vara
någon mycket besynnerlig och svår gärning eller
beskaffenhet, som vi måste göra eller hava, om vi annars skola få
lita på, att det, som Gud i ordet säger, skall gälla oss.
Därför hör man ock ständigt bedrövade själar möta evangelii
predikan med denna invändning: Ja, men jag måste ju
hava tron, annars gäller allt detta icke mig. Sedan fråga
de: Huru skall jag komma till tron? föreställande sig
att tron är någon skatt, som ligger -där någonstädes, borta
på långt håll, och till vilken de först genom en uppriktig
omvändelse måste kämpa sig fram o. s. v. Men sådant är
en alldeles falsk föreställning. Ty tron är endast det, att
du såsom en syndare enfaldigt lutar dig intill Herren
Jesus samt tager för din egen del det, som evangelium
säger om honom. När därför Herren säger »tro», så är det
icke ett lagbud om en gärning, som du måste göra, om han
skall bliva dig nådig. När en rik man räcker en fattig
en gåva och säger: »Tag det här», då fattar den fattige
det icke så¾om ett lagbud utan såsom en nåd, att han ock
blir tillsagd att taga, vad han får. Alltså är det den sanna
tron, att du när Herren sänder dig evangelium och säger:
»Jesus är syndares frälsare, tro på honom», — att du då
tager, vad du får, och i all enfaldigihet sätter ditt hjärtas
lit till honom, även om du i ditt eget kött intet annat
förnimmer än synd och nöd. Si, vill du behaga Gud, såsom i
detta språk står, så tro på Herren Jesus och lev för honom!
Det kan väl icke annorlunda bliva här i livet, än att
jag måste dragas med köttet, som är orent. Hos den ene
kan väl den ena lustan och frestelsen vara mera framstående
men under allt är dock hos dem alla en och samma orena
natur. Därom säger Luther: »Jag och andra flere voro gärna
synden förutan, men det låter sig icke göra, fastän vi
underkuva henne. När vi råkat falla i synd, så stå vi väl
åter upp, men emellertid plåga och kvälja vi oss med henne.
Ingen ’behöver blygas att bedja: Förlåt oss våra synder.
Ingen helig nekar, att han är stadd i synder, utan alla
bekänna det, och det gör dem hjärtligen ont, att de måste
dragas med det usla köttet.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
