Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
u
Mindre Asien. Xenofanes’ mera populärt uttalade åsikt
om det gudomligas enhet och upphöjdhet öfver allt
föränderligt och förgängligt utbildades vetenskapligt af
Parmenides och Zenon. Eleatismen lägger större vikt vid
läran om det absoluta, hvilket den vill befria från alla
ändlighetens inskränkningar, än vid världsförklaringen; och
sedan det förra intresset ledt till den förklaringen, att det
absoluta såsom det rena varat är blott enhet utan all
mångfald, finner eleatismen vägen till en världsförklaring
för sig afskuren och betygar då, att denna världen icke
är till annorlunda än i de dödligas meningar, hvilka ej
äga någon trovärdighet. Det absoluta däremot är ett evigt
och oföränderligt och är åtkomligt endast för tanken, som
därför är den enda kunskapen. Denna åsikt kommer
platonismen i vissa punkter mycket nära; också har Platon,
såsom vi sedermera få se, vid eleatiska satser anknutit
många af sina resonnemanger.
En annan världsåsikt, vid hvilken Platon också
omedelbart fästat de flesta bland sina filosofiska framställningar,
men icke därför, att åsikten varit med hans egen
befryn-dad, utan snarare tvärtom, är sofistiken. Under detta
namn inbegripes en brokig mångfald af företeelser på alla
områden af mänskligt lif. Det tyckes vara förbi med det
gamla klassiska lugnet och den gamla oreflekterade
under-gifvenheten under allmänna, objektivt förbindande makter,
hvilka hittills sammanhållit och regelbundit hellenernas lif.
Det går en stormvind öfver Hellas, och i den stormvinden
är det onekligen något af en förtärande eld. Det är
subjektivitetens makt, som på detta sätt rycker an. Och denna
makt kommer förstörande, ej pånyttfödande. Hellenen hade
hittills, med det öppna sinne, som han ägde för det
harmoniskt måttbestämda, i sitt teoretiska och praktiska lif bestämt
sig efter mått och regel, det mått och den regel, som låg på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
