Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I - II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
därjämte sä mycket af milda känslor och rörlig fantasi,
att man väl kan säga, att människan hos honom varit
fullfärdig. Därtill kom, hvad som för hellenen icke var
så alldeles bisak, en skön och harmoniskt utbildad kropp,
hvars hälsa tycks hafva stätt honom bi intill hans senaste
ålderdom.
Platon var aldrig gift. Att hans själ varit mäktig af
en djap kärlek, låter knappt betvifla sig. Tilläfventyrs
har han, som så många andra jordens mäktiga andar,
flugit så högt just därför, att de jordiska banden af hit-
hörande art tidigt och med tillräcklig smärta blifvit
af-klippta.
Men om Epaminondas femton år förut med stolthet
hade kunnat säga: »jag efterlämnar tvenne döttrar, Leuktra
och Mantinea», så skulle väl Platon ock kunnat säga vid
sin död: »jag efterlämnar en dotter, min filosofi». Och
han hade kunnat säga det med stolthet, ty den dottern
var ett kungabarn. Det kungabarnet skola vi härnäst taga
i betraktande.
II.
Sedan vi i det föregående betraktat karaktären af
den bildning, utur hvilken platonismen uppvuxit, i
korthet redogjort för de filosofiska systemer, som dels funnits
före Platons tid, dels voro med honom samtidiga, och
slutligen lämnat några notiser ur Platons biografi, skola
vi ägna denna föreläsning åt en i hans egen filosofi inle-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
