Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
af motsatt art, hvilken i vissa ögonblick griper människan
med förundransvärd makt. Hon hade gripit Platon. Hon .
hade gripit honom, när han halft drömmande
genomströf-vade poesiens rike, ehuru hon då för honom ännu klädde
sig i skiftande bilder med ovissa konturer. Hon hade
gripit honom då, när han lät elden förtära sina poetiska
skapelser, ty hvilken yngling eller hvilken människa offrar
det bästa, han äger, om han ej tror på ett ännu bättre?
Hon hade gripit honom då, när han blef ställd under
inflytelsen af Sokrates’ personlighet. Det fanns något hos
denne man, som var bättre och verkligare än allt, hvad
den unge Platon dittills någonsin och någonstädes erfarit.
Hvad var detta? Det, som smekte öga eller öra? Af allt
sådant ägde Sokrates intet. Hans tal var hvardagsspråkets
och hans utseende silenens. Alltså var det någonting
annat än det för sinnena gifna, och då fanns det ock en
annan verklighet. Framför allt hade denna erfarenhet
gripit Platon den stund, han mottog underrättelsen om
Sokrates’ död och den öfverväldigande storhet, han
ådagalagt under sina sista timmar. Att kunna dö sd, det är
att segra öfver döden, men öfver döden segrar blott de
odödliga; alltså måste ett sådant finnas. Och det är värdt
att söka — filosofen söker det, och då filosoferar han.
Vi se, huru här, såsom så ofta, i viss mening alltid, en
upphöjd lifsåskådning framsprungit ur ett upphöjdt lif.
Om Platon sålunda är öfvertygad icke blott, att om
en filosofi finnes, hon bör vara just det, som hon för en
stund sedan sades vara, utan att en sådan filosofi är till
med allt hvad hon innebär och förutsätter; låtom oss
därnäst tillse, huru han då begrundar den så fattade filosofiens
fordran på verklighet. Det tillkommer honom att
ådagalägga 1) den så fattade filosofiens oumbärlighet, 2) hennes
möjlighet; och för att uppvisa hennes möjlighet skall han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
